Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sjelf i en skrud, som bjert af utländsk purpur skröt,
Han frän ett Lyciskt horn Gortynska pilar sköt.
Den gyllne bågen klang från skuldran. Gyllne äfven
Var hjelmen. Manteln gul. Den fina, sida väfven
Med yppigt fras i knut af gyllne tränsar bars.
Broderad västen Yar. Benklädseln en barbars.
Om flickan ville nu Trojanska vapnen skänka
Åt templen, eller sjelf i jagtbataljer blänka
Med plundradt guld — nog af: mot Kloreus ensamt vänd,
Till bytets rikedom af fåfäng lystnad tänd,
Af qvinlig åtrå blind, i dennes spår hon hastar:
Då Aruns mellertid tar tillfället, och kastar
Sitt spjut, och ser mot skyn, med detta böneljud:
"Apollo! Himladrott! du Sorakts milde gud,
"Som främst, med festlig fröjd och helga furors låga,
"Vårt hjertas dyrkan har! — Du, i hvars hägn vi våga
"Igenom bålens glöd med from förtröstan gå!
"Ack! nu — att denna skymf af våra vapen två,
"Allsvåldige, förlän! — Jag vill ej byte vinna,
"Ej segra för trofé. Min lager må jag finna
"I högre värf: städ mig, att detta odjur slå!
"Och sedan oberömd till fosterjorden gå."
Apollo bönen hör. En del hans bifall vinner,
En del förutan kraft i luftens rymd försvinner.
Han stadde, att till mark den stolta sköldmön slå:
Men sucken, att få hem till fosteijorden gå,
Bortfördes obönhörd på sunnanstormens vingar.
Ke’n spjutet, hväsande, igenom luften tvingar
Sin ljungeldsfart. Med skräck de Volskers blick och håg
Till drottningen blef vänd, som sjelf ej faran såg,
Ej hörde stålets gny, förr’n blixtrande det blänkte
Ur etern fram, och djupt i öppna barmen sänkte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
