Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
297
Inträdestal,
hållet i Svenska Akademien den 29 Ma] 1811.
Mine Herrar!
Svenska akademien, denna vackra lemning af Gustaf IH;s
tidehvarf, om den ock endast betraktades som en .lefvande
minnesvård af sin oförgätlige stiftare, skulle, redan under denna titel,
för hvarje åverkan af tiden, fordra en oafbruten och fullgod
ersättning. Men denna Konung, hvars upphöjda afsigter aldrig
voro skilda från fäderneslandets väl, om än medlen någon gång
röjde menskliga misstag, ägde en vidsträcktare åsyftning med
denna nya skapelse af sitt snille. Han betraktade, såsom orsak
och verkan, ett folks sinnesodling och dess sällhet. Känslorna
för det sköna och upplyftande i vitterheten, och deras olika
yttringar; oskiljaktiga från menniskonaturens utveckling, men lika
litet uppfyllande sitt ändamål, när de sväfva utan gräns, som när
de slumra utan väckelse; blefvo de värdigaste föremål för hans
omsorger, ty de voro de ädlaste medel att gifva nationen
upphöjning och värde. 1 ha nå ljusa själ uppgick tanken att lifva och
leda dessa känslor. Han såg ett folk, af natur och
omständigheter utrustadt med stor nationlig anda, men som, på glest
bebodda skogsmarker, genom läge, klimat och sträfva arbetsmödor,
sent eller aldrig skulle komma till ett nationligt omdöme. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
