Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
299
en vådlig bana, bortgå, utan knot och utan vanära, till lifvets
obemärktare yrken. Språket, denna känslans och tankens
skönaste uppenbarelse, skulle der, renadt från onyttiga tillsatser,
enligt sitt egna skaplynne böjas, riktas och vårdas, att, med
enkelhet, klarhet och okonstladt välljud, blifva ömsom behagens,
ömsom styrkans och öfvertygelsens organ. Med detta i sin makt
kunde talaren, kunde skalden träffa ämnen för den sköna
konstens behandling bland alla de föremål, som lyfte själen eller
skakade känslan, eller lifvade inbillningen, eller närde den lugna
betraktelsen; men då skulle visheten, dygdens likaväl som smakens
moder, höja, lik en Apollos prestinna, sin röst från den
återställda helgedomen: nDu, som känner dig lifvad af en högre kraft,
att för de dödlige tolka känslans gudomliga bud! Sväfva ej,
yrande, i rymder, der molnen dig bortgömma; men sänk- dig ej
heller, förslappad, till jorden, att smickra dårskap, låga
passioner och vekliga nöjen. Se! naturen gaf dig förmåga, att, med
snillets rätt, taga i besittning både verklighetens och
möjligheternas verldar; men hjertat och förnuftet utstaka din väg och ditt
mål. Sanningen, religionen, hjeltarnes lof, samfundspligternas
helgd, naturens milda behag — se der ditt fält att så och
skörda! Följ din höga kallelse; men mins, att den sanna äran vill
åtföljas af själens tillfredsställelse och att den lager är
oförgänglig, som dygden alstrar och menskligheten välsignar."
Om jag ej bedrager mig, voro afsigterne .sådana, M. H.,
med en inrättning, som så ärofullt gick att förena edra namn
med den odödliga stiftarens. J hafven uppfyllt dessa afsigter; ty
J voren vuxne edert värf, och den allmänna erkänslan helgar edra
minnen. Uti det språk J riktat, förädlat och stadgat; de
fullkomnade arbeten J efterlemnat; minnet af de stora män, som, på
eder vink, framträdt ur förgätenheten; tonen af de unga snillen,
som vaknat vid edra uppmaningar; och detta mera allmänt
utbredda intresse för känslans och bildningens yrken: uti detta
misskänner ej nationen edert lyckliga bemödande. De förbindel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
