Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302
lagt en söker grund till de förnämsta kunskaper, som för den
bildade mannen alltid äro nyttiga, ofta nödvändiga. Sjelfva det
språk, som tidens granna uppfostran allt mer synes kunna
umbära, men hvarförutan ingen grundelig bildning lärer äga rum,
det välljudande, rika, ja, lärorika språk, som talades af gamla
Romare, och ännu inpå våra tider af Oæenstjemor, Brakar,
Lindsköldar, De la G ar dier, ban hade äfven med detta gjort en tidig
bekantskap, och ägde derigenom nyckeln till de klassiska
mästerstycken, som, mera än alla reglor, nära tanken, skärpa omdömet
och förädla smaken. Han kunde derföre vara mogen, att, redan
på sitt sjuttonde år, träda i statens tjenst, då han ingick i stora
kansliet och der han, i sex års tid, ägde tillfälle att uppöfva och
ådagalägga sin skicklighet.
Men den unga Grefve Gyldenstolpe, som ej mindre genom
snillegåfvor och insigter, än genom bördens rätt, syntes ämnad
för en högre dager, kunde ej längre bortglömmas i en tid. då
Adolf Fredrik förde regeringen bland Sveriges inbyggare, och
Lovisa Ulrika bland dess snillen.
Lovisa Ulrika’— vid detta namn tycker jag mig se en
blidare vårsol, efter långa vintrars dvala sparsamt afvexlad af
töckniga sommardar, framträda öfver en jord, som undrar öfver sin
okända alstringskraft och de nya blommor, som upprinna ur dess
sköte. Jag ser, i den lugna kretsen af hennes hof, vitterheten,
konsterna och behagen ostörda hålla sin högtid, medan
tvedräg-ten rasar, att sönderslita fosterlandet; och jag tycker mig känna
herdelifvets lugn, någon gång firadt på höjden af Alperna, medan
stormar nedanföre kämpa. — Sverige var bortglömdt för
vitterhetens ära: dess anda Yar nordanvindens, kall och krigisk: dess
språk stelt, halfvildt som marken, fattigt som skörden, och,
såsom den, illa ökadt med främmande tillförsel. Den milda
harmoniska känslostämning, som smakens yrken påfordra,
förstummar mellan vapnens gny; den lugoa oegennyttiga sinneshöjning de
förutsätta, födes ej i partiernas små strider om förmåner och väl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
