Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
303
de. — Tiden yar dock ej Inne för nationens stora omskapelse,
ty dess villkor voro ännu aflägsna; men Lovisa kunde inrätta en
stat i staten, sammansatt af det ypperligaste, som inom Sveriges
gränser utmärktes för vitter och vetenskaplig odling. I denna
stat förde Fredrik den endes syster, icke maktens, men snillets
spira; ingen ovärdig blef der medborgare, och ingen stor förtjenst
undangömd för hennes skarpsynta blick. Jag uppkallar ej för
eder, M. H. de lysande namn, som denna tid omgåfvo thronen:
de äro redan, och till det mesta genom eder åtgärd,
öfverlemnade åt minnets odödlighet; men jag tror mig kunna anmärka,
att den som i ett hof, — der fordringarna på sann förtjenst
voro så afgjorda, omdömet så grannlaga och jemförelsen så
oundviklig, vunnit och bibehållit sitt anseende, njutit förnyade och
ständigt växande vedermälen af en konglig nåd, och ägt sig
uppdragna de mest smickrande förtroendes-värf: Han måste hafva
ägt stora och redbara förtjenster, och jag tror migjmed detta drag
hafva hemburit ett det ojäfaktigaste loford åt Grefve
Gyldenstolpe minne. Han var Hofman: vare det sagdt i ordets ädla,
om än icke allmännaste bemärkelse; och då fäster jag ett ärofullt
begrepp vid denna titel. Att utmärkas ej af öfverspända, men
upphöjda tänkesätt, ej aflösa, men fina seder, ej af
förställnlngs-gåfvans konst att borthyckla känslornas sanning, men
umgänges-gåfvans skicklighet att dölja lynnets obehag; att, med den
uppmärksamhet som smickrar egenkärleken, utan att bedraga
medvetandet, förekomma önskningar, utan att slösa löften, och ännu,
genom sjelfva sättet att afslå, vara förbindlig: att vid thronens
trappa ßtå upphöjd utan andras förnedring, och trygg utan att
förneka sitt menniskvärde; att, äfven undfallande, verka på
jordens herrars öfvertygelse, och för ett allmänt väl kunna sätta
någon ny driffjäder i stora själars rörelsekraft, utan att draga
enskilt nytta af någon möjligen svagare sida: att, med få drag,
vara ny utan flyktighet, liflig utan yra, varsam utan list, ljuf
utan faddhet, och vis utan föreläsningar: är ej allt detta en
hofmans svåra, kanske mindre afundsvärda kall? Utan att iakt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
