Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
305
Vanligast gifves det två slags handlande personer i verlden.
Under det ena slaget innefattar jag dem, som kunna tillåta sig
hvad som helst för det ändamål de åsyfta, och känna intet annat
betänkligt hinder vid sina företag, än det yttre tvånget eller, på
sin höjd, den yttre vanäran. Medmenniskor, vänner^ gynnare,
embetspligter, samhällsförbindelser, allt betraktas som medel åt
deras egennyttiga eller äregiriga afsigter, allt J är för dem ett
kapital, hvars värde bestämmes af fruktbarheten, och som derföre
utsättes på högsta möjliga ränta. De äro ej okunniga om, huru
en redlig man tänker och handlar; men just härigenom lägga de
planen så mycket säkrare. De kunna ofta inpå hårsmån beräkna
effekten af de väl sagda orden: Ömhet, tacksamhet, \änskap»,
hederskänsla, fosterlandskärlek, — och under det de i
hemlighet både Ömka och glädja sig åt det snarvunna rofvet, äga de
tusende små utvägar att ingifva förtroende, till dess i ett enda
fall, men just det påräknade, masken faller. Det beror nu på
de yttre omständigheter, under hvilka deras anlag utveckla sig,
om de efteråt skola få namn af låga vinglare eller blott af
lättsinniga äfventyrsmakare: sättet och föremålen kunna vara olika,
verkningen mer eller mindre utsträckt, men grunden är alltid
enahanda, lika ensidig och lika föraktlig. — Under det andra slaget
föreställer jag mig dem, som, med större eller mindre lott af
menskliga svagheter [och sådana vidkännas vi alla) förena en
alltid varm känsla för det rätta, och en redlig håg att sätta det
i verket. Utan att skryta med en jemn stoisk oböjlighet, som
motsäges af menniskonaturen, och utan den cyniska stelhet,
som ej vårdar att rätta en förutfattad mening, skola de likväl
aldrig med öfverläggning kunna tillåta sig hvad som icke yrkas
eller gillas af samvete och sann hederskänsla; en med afsigt
oädel gerning är för dem en omöjlighet. Men sjelfve, af ett
lugnt, väl viljande och oförstäldt sinnelag, är för dem äfven
andras lugn heligt, andras välvilja icke likgiltig," och andras
ärlighet ej, utom på klara skäl, betyiflad. De misstro ej sina likars
Wallin» Vitterh. Arbeten, H. 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
