Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306
grundsatser, ty de kunna ej misstro sina egna. Lägg härtill
än någon maklighet, som försummar detaljen, än någon liten
egenkärlek, som lätt öfverflyttar det egna uppsåtets rätthet på
det egna omdömets, än denna förlåtliga ovarsamhet hos en
redlig man, som hvarken vet skrymta eller frukta — och man skall
beklaga, men ej förundra sig, att mången, hvars hjerta och
karakter förtjent aktning och bifall, oskyldigt uppbär en ovilja i
•
allmänna omdömet, hvilken bort tillhöra helt andra föremål.
Den bästa menniska går alltid längst i erfarenhetens kostsamma
skola. Dyrköpt och sen är den lärdom, han, kanske på bekostnad
af sinneslugn och lycka, slutligen skall vinna: att vara på sin vakt
mot den kalla slugheten; att, döf för både smicker och knot,
gå sin jemna gång, och ej fråga andra om vägen, att ej misskänna
det ädla, hvar det finnes, men blott lita på sig sjelf; att ej
endast hysa goda grundsatser, men vara sträng i tillämpningen;
fast i föresatsen , trygg af medvetandet — och sedan stå
oförfärad om än jord och himmel skulle svigta.
Om äfven Grefve Gyldenstolpe mer än en gång, under
smärtsamma uppoffringar, rönt sanningen af denna anmärkning
och härutinnan delat godä menniskors vanliga öde; så har han
likväl derjemte fått röna en för dem mindre vanlig lott; att ej
länge vara misskänd, och att af alla deras hjertan, som kände
hans värde, hafva njutit den oafbrutna tillgifvenhetens gärd,
alltid påkallad af öfvertygelsen om hans rättsinnighet,
tacksamheten för hans välgerningar, eller minnet af hans älskvärda
väsende. Denna okonstlade mildhet, som verkar förtroende för
afsigten; denna otvungna nedlåtenhet, som ger muntran äfven åt
de ringare; detta själens varma deltagande, som af alla kännes
för något annat än blott belefvenhet; detta nit som, äfven
otac-kadt, ej tröttnar för andras väl, — allt fortfor, att vid Grefve
Gyldenstolpe hjerta, vid hans dagar och öden, fästa, med
vänskapens , högaktningens och erkänslans vackraste band, allt hvad
honom omgifvit, — band som ej sletos, då han, följd af ortens
allmänna saknad och kärlek, begärde och fick tillstånd att skiljas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
