Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
309
befordrare, af mötaude godhet, säker kännedom och verksam
bevågenhet.
Sådan var Grefve Gyldenstolpe för verlden. Hans
enskil-ta lif förmörkar ej taflan. Ädelmodig, vänskapsfull,
förekommande, tillvann han sig lika visst allas kärlek, hvilka nalkades
honom, som han af hjertat ville alla väl. Hans grundsatser voro
den sanna hederns: de kunde ej ryggas, om än de någon gång
skakades: erfarenheten befäste dem. Hans jemna förhållande
var en blandning af det intagande och värdiga, som på samma
gång ingaf förtroende åt den anspråkslösa, och höll den
oförsynta på afstånd. Som man af verld, kunde han säga smickran-
\
de saker, men aldrig på sanningens bekostnad. Utan denna
lynnets småaktighet, som, vid minsta anade förolämpning, uppreser
sina retliga uddar, var han ock vida öfver den sluga smidighet,
som döljer en allvarsam tanke, derföre att den misshagar. Trodde
han sig äga skäl till missnöje med någon, aldrig var han
hämd-girig, men också aldrig falsk; han hycklade ej vänskap, men just
derigenom vanns eller återställdes den. Lättrörd, liflig och af
häftiga sinnesrörelser, var han nöjets Yän, älskade umgänget,
och trifdes gerna i otvungna sällskapskretsar, dit han medförde
munterhet, frihet och förtrolighet. Dock fann han sin
mesta, sin dyrbaraste trefnad i kretsen af de värdiga ättlingar,
som täflade att förljufva hans ålderdom: ty en älskvärd maka
hade, trettie år förut, blifvit hemkallad. Med en christens
för-hoppningsfulla lugn, fick han ock sjelf, vid forledit års början,
sänka sin sjuttisexåriga hjessa i den ostörda hvilan.
Mine Herrar! ur den låga hyddan är jag framkallad, att, i
edert lysande samfund, intaga rummet efter en Gyldenstolpe
och en Höpken. I det kall jag bekläder, bör man lättast
ihågkomma, att afståndet ej är stort mellan menniskor och att döden
jemnàr allt: men om ock allena de egenskaper, hvilka, utom
rangen, anorna och purpurn, äga värde, hos eder efterfrågas;
huru litet medför jag, som kan tillfredsställa eder och mig sjelf!
Och äfven af detta, huru sällan skall något återstå från de träg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
