Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
316
hänförd af en lättsinnig nyhetslust, ser endast och allenast på det
rätta och vill det, och tror pä dess egna segerkraft. Ty om ett
är det rätta i allt, i yitterheten som i statsläran och alla
menskliga förhållanden, — det må för öfrigt heta skönt eller sant eller
sedligen godt eller i hög egentlig mening rättvist, — sä är det
ej annat som bör afses, ej heller annat som går fram. Denna
sanning är lika enkel som okullstötlig. Starka och visa röster
hafva inskärpt den, alltifrån vårt slägtes böljan; och tiden, den
gamle predikaren, står på spetsen af Europas häfder och
upprepar den. Ar den hörd och trodd och bekänd, ej blott med ord,
utan med gerning, af en verld, som skryter med odlingens fruk-
• •
ter och ordar om det heligas verkliggörande? — Ar svaret
härpå, i många dess trakter, en qväfd suck eller en hemsk tystnad,
— hvems, hvilkas, är skulden, om en gång suckarne bytas till
verop och tystnaden blifver storm?
Ej hvilar en sådan skuld öfver Svensk jord. I dessa nejder
skola de ropen ej höras; och ett oroligt, sig sjelft ej rätt
förstående tidslynne skulle förgäfves bjuda till att lossa den vid
klipp-thronen fängslade stormen. Detta lynne blir åtminstone aldrig
nationens, hvilken i lugn besinnar sina fördelar, och >årdar dem,
— med frihetens ädla sjelfkänsla förenar den lika ädla
vördnads-pligten mot regent och lag, och vet att i de sednares
oskiljaktiga, aldrig oskärade majestät ligger borgen för den förras både
renhet och bestånd, — förlorar ej, men samlar sitt mod, i
betrycket, och botar tidens ref\or med de tillgångar den linner i
egen omtanka, egna bröst, egen jord, — stiger i ljus, förädling,
andekraft, men utan språng och våda, och ser planteringen heldre
fullväxa i det bepröfvade solskenet, än brådmogna i oförsökt, om
än underbar konstvärma, — försmår ingen väckelse titi
uppmärksamhet på tidens tecken och kraf, men älskar ej det vrånglystna
tadlet, misstror det snart, och tröttnar dervid,*för att, med
oför-villadt begrepp och hjerta, tro på det goda, göra rätt åt all
förtjenst, all dygd, all storhet, och glädjas deråt, såsom at
samhällets högsta vinning och ’är,i. Sådan är karakteren af ftt folk,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
