Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
317
hvilket lika litet missledes som föreställes af de enskilta
passionernas målsmän, — hvilket, vid jemförelsen af sin lott med
främmande folkslags, vet värdera den, vill vara den värdigt, för att
göra den varaktig Boch derföre med endrägt och tillförsigt sluter
sig till en manlig Konung, som i Försynens hand, blef medlet till
dess lycka, — förenar sig med trohetens och tillgifvenhetens
ohycklade värma omkring en hjeltestam, som, stödd på sin
kraftiga rot, sträcker sina skugg-gifvande och friska grenar, med
välgerningarnas mogna frukt eller förhoppningarnas skönaste
blommor. 1
En stiftelse, hvilken både af sitt ursprung och sitt namn
påminnes om sina förbindelser, bör allraminst kunna svika dem.
På fosterlandets altare, som, i bredd med thronen och i skygd
af den, flammar af kärlekens offerlåga, skall ock Svenska
Akademien frambära den heliga gärden åt sin kärleks och sin
vördnads dubbla oåtskiljeliga föremål: Konungahuset och Nationen.
Af dem har hon sitt hägn eller sin uppmuntran under fortsatta
redliga bemödanden för Svenska språket, odlingen och häfden.
Inför dem går hon äfven, att utan både anspråk och fruktan
redovisa sin verksamhet, öfvertygad att hennes åtgärder icke anses
fruktlösa, om än det fält, hon besår och vårdar, skulle, såsom
nordens öfriga fält, ej alla år vara lika gifvande.
Men, innan Akademien går att uppfylla sitt återkommande
offentliga värf, bör hon, kan hon i denna stund förqväfva, förtiga
en känsla, som väl på detta rum är hennes enskilta, men hvilken
delas lika ömt som allmänt, — delas af Konung och
Fädernes-land? Ar någon, som behöfver höra att Grefve WiRSéN är icke
mer — icke mer för oss — icke mer för Konung och
Fädernes-land? Ar någon, som kan återhöra dét, utan en suck öfver det
godas ovaraktighet på jorden? ... Hvilket skönt lif! Ack, så kort
— och derigenom ännu skönare! — Oförgätlige! hvad du var,
det var du af dig sjelf, men icke för dig sjelf. Kanske, om du
varit detta mera, och allt annat mindre, stode ej ditt rum tomt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
