Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318
ibland oss, vore du ännu dina vänners vän, lycklig i din glada
hydda, vid sidan af din goda maka, i kretsen af dina hoppfulla
barn. ... De hafva dig ej mer. Och de höga pligter, i hvilka
du lefde, de många, de stora värf, du så trogeh fyllde, det land,
åt hvilket du offrade krafterna och hvilan, — de hafva dig ej mer.
Hvarföre är du så snart bortgången? fråge vi med rörelse, men
icke med knot; ty du visste hvart du gick — öch vi vete hvad
du här velat, förmått, uträttat; och verlden skall se det, erfara
det, uppskatta det, mer och mer. Sommarregnet går öfver
nejden, och försvinner; men i dess glädjerika spår grönskar det,
blomstrar det, knoppas det, blir det frukter och skördar. Stor
skall din ära blifva; härligt skall ditt namn omslutas af minnenas
eklöfskrans: högt, välförtjent, odeladt skall ditt lof ljuda äfven
från detta rum, — fast ej denna gång. Af mig har du ej annat,
än hvad du af mig ville hafva, hvad du af mig, i den Eviga
kärlekens namn, mottog i din sista, för oss bittra, för dig ljufva
stund: Välsignelsen. Den blick, som då, mild, klar,
återstrålan-de af sinnesfriden och odödligheten, uppslogs — och släcktes,
aldrig skall jag glömma hvad den sade om lifvet och om döden.
Den skall följa mig, tröstelig, vänligt manande, på min
obemärk-tare väg till målet! —tilldess, du förklarade, och för de dina
oersättlige! till dess: Välsignelse och farväl!
En annan förlust, som äfven i dessa dagar träffat Akademien,
medför ej blott saknadskänslan af en bortgången utmärkt förtjenst,
men åtföljes tillika af den behagligare föreställningen om en
upptröttad vandringsman, som, då han, vid slutet af en lång, åt
nyttan offrad dag, ej vill, ej orkar gå längre, ser med förnöjelse
aftonen inne och sin efterlängtade hvilobädd, på hvilken han ljuft
och sakta nedsjunker. Så är Biskop Tingstàdius gången till
hvila, i skuggan af det åldriga, af honom förskönade templet, vid
hvars fräjdrika mur^r Gyllenhjelms bojor fästa Lkhnbergs namn.
Blida och ljusa minnen omstråla den lärde och vittre kyrkofadren,
den milde och vise patriarken, den gode och trogne Gudstjena-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
