Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
321
»kaper, dessa gåfvor af en rik natur, hvilka den egna
ansträngningen alltmer odlat och fullkomnat, förde och följde honom bland
de mångfaldiga värf, som lågo i hans väg, af hvilka hvardera
fordrade sin egen man, och dock var han vuxen dem alla. Men
under det, att de mest olikartade ämnen, med skiljaktiga, men
lika mäktiga anspråk, pröfvande påkallade hans förmåga, och
funno den ej blott motsvara, utan öfverträffa deras fordran, —-
under det, att han likasom hade ett bestämdt och uteslutande
sinne, en egen olika själ, för uppfattningen och verkställigheten af
hvarje särskildt åliggande, var han sjelf sig alltid lik, alltid den
samme i karakter och grundsatser och frisinnig anda. Sådan han
befanns i de första och lägsta embetsmannastegen, sådan stod han
i thronens grannskap, lugn och mild, med den ädla sjelfkänsla^
som åtföljer en ren, redlig vilja och är oberoende af lyckans
tillfälligheter. Hennes falska skimmer kunde hvarken blända eller
fängsla en blick, som, genom vana att i allt se till saken och
tränga till djupet, förvärfvat ett säkert ögonmått på de jordiska
Storheterna, —♦ som oförvirrad kunde se mot hvilken glans som
helst, men lidande bortvände sig endast ifrån det ytliga, halfva
och skefva, om det än ville gälla med stora ord, anspråk eller
titlar. Deremot kunde hvarken glans eller skugga för honom
bortgömma något sant värde, vare sig inom vetandets, känslans
eller handlingarnas rymd. Den mångsidighet i åsigter, i
erfarenhets-visdom och fin takt, hvarmed han förmådde uppfatta eller
verkliggöra eller ända till klarhet ana det rätta, det egentliga, det
yppersta i nästan alla ämnen för mensklig forskning, behandling
eller bildningsgåfva, gjorde honom till en lika opartisk som
skarpsinnig bedömmare af allt slags förtjenst. En hvar, som egnade
sig med förkärlek, flit och framgång åt sitt kall, vare sig
stats-borgerligt eller vetenskapligt eller vittert, högaktades af honom
för det han var, om han ock var detta enda, och kunde vara
säker att i honom finna en vän och själsförvandt. Han sökte
upplysning, och gaf den; gaf skäl, och tog dem. Trogen sin fattade
Wallin* Vitttrh. Arbet. II. 2V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
