Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
328
dets och det mogna omdömets frukt, — det jemna fugn, tota
hvilar på medvetandet af rena afsigter, — och den ärliga
välvillighet, som både ingifver förtroende och behåller det, var han lika
uppriktigt älskad och högaktad, lika uppmärksamt och gerna hörd,
antingen han upplät sitt rika kunskapsförråd ^åt en lärgirig
ungdom, eller sitt varma, glada hjerta i vänskapens krets, eller sin
mogna visdom bland kyrkans och landets fäder. I dessas
församling höjde han ej oftare sin röst, än saken ovillkorligt kräfde,
och då med stilla värdighet. Hans redliga välbetänkta ja eller
nej var ock vida mer vüidt, ön dessa floder af ord, på hvilkas
väderlyfta vågor den sjelfkära personligheten så ofta ämnar sig åt
skyn, men I hvilkas grumliga djup den vanligtvis fördränker
både sak och tid och sig sjelf.
Tingstadiüs njöt, med oqvald besittningsrätt, det anseende
han utan storm eröfrat. Med frid och trygghet gick han fram
till målet, och hade Ingen biafsigt att genomdrifva, Ingen
sidoblick att kasta, hvarken åt menniskogunsten, som han ej
behöfde, ty hans vittne var i höjden, eller åt lyckan, som han ej
saknade, när hon uteblef, och. knappt märkte, när hon kom. Hon
var äfven då mera för andra än för honom; hon lemnade blott 1
hans gifmilda händer makten till en vidsträcktare välgörenhet, men
ändrade för öfrigt intet, hvarken i hans enkla lefnadssätt eller
hans kära lefnadsarbete eller hans fromma lefnadsåsigt. Förnöjd
vandrade han på jorden och spridde omkring sig förnöjelse, men
lik en ädel främling, hvilken ej der väntade att uppnå sin tankes
och sitt hjertas urbilder; förtröstningsfull blickade han efter dem
i sitt och deras rätta hemland, i sanningens och skönhetens
eviga arfrike. — Och nu är han hemma!
Att vittra bemödanden af så stort, men dock eget slag,
skulle, uppfattade till sitt rätta värde, framställas i sin rsna dager,
var en hedersskuld åt den bortgångna ledamotens minne, hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
