Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Börjesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ung herr Börjesson såsom Farinelli. Rösten var präktig, fastän
oskolad, figuren likaså, men debuten lyckades i allt fall så tämligen.
Men »tämligen» var ej för Börjesson nog, och efter något års
vistande vid »Mindre teatern» vände han på allvar åter till sin
första kärlek: skulpturen. Bland annat som han nu modellerade
var också sin direktörs, Edvard Stjernströms porträtt.
Utan att egentligen äga någon ljus framtid lemnade han emellertid
1864 Stockholm och akademien, och kom åter ner till Göteborg.
Där ha vi nyss hört honom omtalas såsom en Masthuggspojke
som ingenting kunde bli här i verlden. »Pojken» var för
öfrigt snart 30 år och det såg icke för ljust ut.
Lyckligtvis fäste en å Göteborgs börs utställd grupp »Heimer
och Aslög» uppmärksamheten vid honom; en konsthistoriker som
för tillfället vistades i Göteborg – prof. L. Dietrichson – inlade
ett godt ord för hans framtid, och med 6,000 kronors understöd
kunde Johan Börjesson år 1867 begifva sig ned till Roma – den
»eviga» staden – för att där utbilda sig till en verklig konstnär.
Och han var snart på god väg. Professor Gustaf Ljunggren,
som 1870 besökte hans studio i Roma, kännetecknar honom redan
såsom »en ung rikt begåfvad man, som håller på att skapa sig ett
namn». I hans atelier påträffade man då Thors hammarhemtning,
Loke, Freja, en skizz af »Ragnarök», likvisst i spillror, men
framför allt hans »Kägelspelare» och hans »Sjöjungfrur».
Redan 1869 på sommaren hade Börjesson sin »Kägelspelare»
fulländad. Den tillfredsställde dock ej hans kraf, han krossade den
– och började en ny. Denne, som sedan utfördes i marmor och
hamnade i Göteborgs museum, utgör snarare en studie efter den
grekiska antikens diskuskastare, lämpad på ett modernt ämne –
kägelspelet – som dock här vid lag icke medfört en modern
kostym. Ljunggren har jämfört detta arbete med Myrons »Diskuskastare»
hvarmed det företer flere likheter, men äfven motsatser,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
