Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Anna Maria Malmstedts författarskap 1772-1779
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var kanske till samma Upsalasällskap, som Anna
Maria Malmstedt skref ett rätt svagt poem Till nya
sällskapet Vitterlek, hvilket jag påträffat bland
hennes efterlemnade papper, och som lyder:
»Kom, all den styrka äran skänker
Åt dem dess dyrkan aldrig glömt,
Kom här att tolka hvad jag tänker,
Och lifva hvad min svaghet glömt!
Jag vill en tacksam nit förklara,
Jag gläds att se mig kallad vara
Till medlem i ett ädelt lag.
Den sällhet denna flock bereder,
Skall göra mänskligheten heder,
Och gifva dygden mer behag.
Man här den rena oskuld andas,
Som endast känns af ärans folk;
Här nöjets lif med nytta blandas,
Och hjärtat är sin egen tolk.
Ej irrbloss ögats synprick villar;
Man älskar blott hvad sanning gillar,
Och genom granskning styrka får.
Man här den höjd af vishet hunnit,
Som redan allmän aktning vunnit,
Och än till högre värde går.
Till trots mot tidens tvång och möda,
Man väljer här det tidsfördrif,
Som då det ger åt hjärtat föda
Kan äfven muntra själens lif:
En lycklig kraft sig här förenar;
Man talar värdigt hvad man menar
Af visshet tanken styrka tar.
Här paras vilja med förmåga
Att tända dubbelt vördad låga
Som alltid brinner lika klar.
Här vet man män’skoslägtet ömma;
Ty här dess upphof älskadt är;
Man kan ej hjärtats plikt förglömma,
Där dygdens öfning är så kär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
