Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- II. Anna Maria Malmstedts författarskap 1772-1779
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men visste för sitt vett ändå förträffligt råd,
Fast hennes bokförråd var sax och nål och tråd,
Hvarmed hon redde till utstyrsel åt sin dotter.»
En strof, som särskildt i betraktande af förhållandena
i hennes eget föräldrahem väcker vår undran, är den 24:de
i I (28 i II, 26 i III). Här gisslar mamsell Malmstedt den
öfverdrifna gudaktigheten och det myckna böneläsandet, i
det hon med en långt drifven skälmaktighet låter den gamla
matronan klaga öfver, att bordsbönen knappt räcker en
minut och att man sitter i kyrkan och mumsar sockergryn, då
»tron» sjunges.
Utomordentligt kvickt, men nog drastiskt, är det
hämndestraff, som i den ursprungliga texten nedkallas öfver de
unga odygderna (I: 23). »Det blir väl något, som dem
klämmer», säger en af mödrarna, och i stolt medvetande af den
barnaskara hon har därhemma utbrister hon: »Min sann
en barnsäng går så lätt!». Denna dråpligt komiska
vändning är ingalunda ersatt af de beklaganden öfver
hushällsmödorna, som i stället påträffas i III: 27.
I första versionens 28:de-33:dje (II: 32-36) strofer
äro hushållsbekymren mera bredt utmålade med rätt mycken
komik. Här lämnas en liten inblick i en husfrus mödor
och bekymmer för något mer än hundra år sedan, och den
vittra fröken betraktar dessa mödor, som man finner, med
en nog öfverlägsen min, föga anande, att hon engång själf
skulle bli en husmor, som nästan på trots fann ett nöje i
att konversera om kalfvari st. f. om poesi.
De strofer, som tillagts strax före slutet i 1777 års
text (III: 30-32), yppa för oss ännu en fördom hos de
gudliga tanterna, nämligen emot de »fräcka nöjena», särskildt
komedien, och därefter sluta alla tre texterna med ett litet
»skråck» - man har sett själfve den onde på maskeraden.
I rent formelt afseende står, som sagdt, den senare
versionen betydligt högre än de båda förra, hvilka äfven
tyngas af en del utdragna och onödiga strofer. Men i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:19:15 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/warlenng/1887/0075.html
