Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Anna Maria Malmstedts författarskap 1772-1779
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
M. B. M.[almstedt], den andra ett längre poem, undertecknadt med fullt
namn af hans dotter och så lydande:
»Ack himlamakt, som våra öden
Och lifvets gräns utstakat har,
Hvi sker, att du igenom döden,
Så snart en ung som gammal tar?
Men gode Gud, jag vet, du så
I nåd och vishet ofta lagar,
Att den dig allra hälst behagar
Får snarast hän ock till dig gå.
Nog är det sällt på jorden vandra,
När Herrans hand oss leda får,
Att man exempel ger åt andra
Af stadgad dygd, i ungdoms vår;
En sådan vän vi sakne här;
Ack, bästa vän och syster såta,
Har du oss kunnat så förlåta,
Som alltid var så öm och kär?
De tårar, som min’ ögon skölja,
Bli’ vittnen till min ömma sorg,
Den vill, den kan jag icke dölja;
Men dig i himlens klara borg,
All verldens oro intet rör.
Ack sälla brud, min vän Lovisa,
Du får med evig fägnad prisa,
Vår brudgum, som allt godt oss gör.
Jag, som din trogna vänskap njutit,
Visst af din bortgång saknad har;
Ack, nöjda tid, som nu förflutit,
Hvi blef min vän ej längre kvar?
Min ängslan ej beskrifvas kan,
Då jag din bortgång måste nämna,
Och nu det ljufva sällskap lämna,
Som bland oss alla tycke vann.
Ditt vett, din dygd, att rätt beskrifva,
Mitt rörda sinne ej förmår,
Den målning jag däraf kan gifva,
I vänners bröst nog tecknad står,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
