Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Anna Maria Malmstedts författarskap 1772-1779
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den fröjd, som våra känslor höjer,
Hos åldren själf sig lifligt röjer:
Till trots mot vansklighetens lag.
Han nu på nytt sin ungdom njuter,
Och, då han glädjetårar gjuter,
Välsignar ömt din födslodag.
Destrålar, svenska tronen sprider,
Nu själfva kojan lysa opp.
Vi äga nu de gyll’ne tider,
Som varit ämne för vårt hopp.
Den trefne åbons hjärta brinner,
Sin trogna suck han bönhörd finner,
Han ej en lika högtid minns:
Han från sin möda sig hugsvalar,
Och i sin tjusning endast talar,
Om Gustaf och sin unga Prins.
Så allas hjärtan ädelt röras;
Så lifvar glädjen nu vår själ.
Kring Wasas dyra ättling höras,
De ömsta samljud för hans väl.
Min Prins! Den väg Gustaver banat,
Då de sitt rikes styrka danat,
Det blir din stråt; ditt lefnadsfält.
Må du af deras minne lära,
Att det är kungars största ära,
Sitt folk att göra fritt och sällt!
Försyn, som för vår Gustaf vakat,
Som lagt vår välfärd i hans hand!
Den sällhet i hans hägn vi smakat,
Gör evig i vårt fosterland.
Den pant, du af din godhet lämnat,
Må, till de värf du honom ämnat,
Han i din vördnad säkert gå!
Låt Gustaf få hans ungdom föra;
Så skall han Sverge lyckligt göra,
Och hela verldens undran få.»
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
