Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Anna Maria Malmstedts författarskap 1772-1779
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Af större betydelse än dessa tillfällighetsdikter är ett
längre episkt poem, som i början af år 1777 offentliggjordes
i Hvad Nytt, under hennes fullt utsatta namn.
Detta långa, hittills ej beaktade kväde, i hvilket
författarinnan för att begagna hennes egna ord i skaldebref
till Schmiterlöw, »dyrkar episk eld» är af följande lydelse:
Alcides och Chloë.
»En ljuflig sommarkväll, vid solens sista sken,
Jag såg, ifrån sitt hem, Aleides skyndsamt hasta,
Och på en blomsterbädd sig trött och enslig kasta:
Nå, sad’ han: Himmel, tack, jag ändtlig är allén’!
Hur har min själ ej sökt att någon hvila finna,
En lång, en plågsam dag nu ändtlig slutad är:
Jag ilar till min ro, den njutes endast här,
Där minnet lifvas upp af Chloë, min herdinna:
Det är dess täcka bild, som inrymt detta bröst.
Min känsla samlar sig, att med min ömhet flöda,
Dess hugkomst delar mig en öm, en ljuflig tröst:
Jag glömmer allt mitt kval och all min förra möda.
På denna sälla rymd jag först min Chloë såg,
Här är ett lyckligt fält för Astrilds segertåg.
Han knappt sin gudamakt i Chloés ögon tände,
Förr’n han mitt offer fick, och jag mig vunnen kände,
Min frihet tog sin rätt nog vårdslöst uti akt,
Och hjärtat höll för skam, att misstro kärleks makt.
Af glädjens högsta nåd jag allt hans väsen dömde,
Jag kände, att min eld blott ömma nöjen gömde:
Ett himmelskt majestät i Chloës ögon brann;
Och af dess minsta blick mitt hopp jag smickradt fann,
Jag trodde, att den kraft, som så mitt hjärta rörde;
Från Chloës ömma bröst sitt ljufva ursprung förde.
Att himlen samma eld, åt bägges hjärtan gett,
Att Chloës tänkesätt var med Alcides’ ett.
I detta glada hopp jag tillbragt några dagar,
Då Damon möter mig och på Ismene klagar,
»Ack, himmel!» ropar han, »min kärlek dödar mig:
Aleides! Låt mitt kval få yppadt bli för dig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
