Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Anna Maria Malmstedts författarskap 1772-1779
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Min mening icke var, din eld att brottslig dömma;
Jag länge känt mitt bröst för min Alcides ömma.
Men kärlek, ömma vän, det är en grym tyrann,
Som hjärtats förra lugn i hast förstöra kan.
Knappt denna lågans makt, begär och nöje väckte,
Då ett oväntadt kval min rena sällhet släckte:
Jag såg vid källans brädd; jag såg, och det var nog,
Ismene, rörd och glad: hon skref ditt namn och log.
Jag hastar och jag flyr. Ett vittne till min smärta,
Ismene ser mig ej... det smickrar strax mitt hjärta;
Jag gjuter tårar ut, min ömhet sårad, klämd,
Strax svär att söka dig, som ämne för min hämd,
Jag på ett ögonblick blir förd af tusend’ ilar;
Förgäfves sökes lugn, då hjärtat aldrig hvilar.
Jag blyges för mig själf, och plågan som mig tär,
Och i hvar droppa blod båd’ hämd och kärlek bär.
Jag sviktar och jag trycks af hjärtats grymma börda,
Jag bjuder ändtligt till, att denna känsla mörda;
Jag flyr de ögonpar, som tändt min ömma brand,
De blomster trampas ner, som plockas af din hand.
Jag finner hemlig ro Alcides, kransar bränna,
Jag önskar: himmel, gif, Alcides måtte känna
Den eld, som dödar mig; dock jag har nog förakt,
Som vågar trotsa allt... men ej Alcides’ makt.
Jag ser dig sysselsatt, en blomsterprydnad vrida,
Och strax mig tyckes se Ismene vid din sida,
Du fuktar denna skänk med tårar på hvart blad;
Du vet, Alcides, ej hvad din Ismene gör glad.
Jag ofta sett ett moln Alcides’ solar skymma,
Jag hört dig sucka fram: Hon hatar mig; den grymma;
Men ack, hvad dessa ord min misstro ökat har:
Jag trodde, att Ismene din kärleks ämne var.
Nog har jag ofta se’n med nöje kunnat märka,
Att äfven Chloës dygd uppå ditt bröst fått verka;
Men säker, att Ismene du älskat mer än mig,
Jag hittills har fördöljt hur ömt jag tänkt om dig.
Nu, i en lycklig stund, jag min Alcides finner:
Min eld, min ömma eld, med hopp och styrka brinner;
Jag ser jag felat har, jag gläds, att det var fel,
Och att Alcides’ dygd ej däri äger del.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
