Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Anna Maria Malmstedts författarskap 1772-1779
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men Chloë kommer själf; jag vill mig varsamt dölja,
Jag skall dess minsta steg med fiksamt öga följa:
Jag ser till detta träd min Chloës kosa bär,
Där redan långt förut Alcides’ hjärta är.
Men, himmel, hvad jag ser... min Chloë, dina tårar.
Kan det väl ges ett kval, som själfva Chloe sårar?
Mitt hjärta svara vill - jag fruktar för dess svar;
Det tror, att af min sorg sin oro Chloe har.
Jag ser ett pärleregn, likt daggens klara droppar,
Som väter Chloës bröst och blommans späda knoppar.
Mitt hjärta denna syn sig tycker ömt förstå;
Det tror, i Chloes bröst Alcides’ ömhet rå.
Min kärlek eldar mig, mitt hopp sig dristigt öker,
Jag tycks mig lifligt se, att Chloë mig här söker.
Mitt hjärta dömer så: det tycker sig ha rätt;
Men ack, ett smickradt hopp kan ju försvinna lätt?
Jag ser att Chloës syn mot detta träd sig vänder,
Och strax uti min själ sig fruktan åter tänder.
Jag ryser för det kval, som dödar detta bröst,
Jag både vill och räds få höra Chloës röst.
En faslig plågomängd jag för min syn ser sväfva:
Vid Chloës minsta steg jag känner hjärtat bäfva;
Hon läser mina ord... jag lyssnar... och jag hör:
Alcides, säger hon, din eld dig brottslig gör.
Alcides dignar ner, ett rop hans tillhåll röjer;
Af ifren åter väckt, en bruten röst han höjer:
Ack, gudar, hvilken lön för öm och helig tro!
Så kan ock grymt förakt i Chloes hjärta bo?
Ack, himmel, släck mitt lif med denna grymma plåga,
Jag dör; ack, Chloë, glöm hvad djärft jag kunnat våga
Min känsla svimmar bort: min kropp är redan kall;
För Chloë hjärtat dock i döden ömma skall.
Jag såg, ack, Ömma syn, Alcides’ fall och smärta:
Han föll i Chloës famn och rörde hennes hjärta;
Det aldrig varit hårdt, det redan blifvit rördt,
Om hon don minsta suck af sin Alcides hört.
Han börjar knappt till lif de första tecknen göra,
Då han från Chloës mun får dessa suckar höra:
Ack, min Alcides, lef; jag dig min ömhet gett,
Förlåt, jag vid mitt rop dig ej så nära sett.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
