Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Fru Lenngrens skriftställeri 1789-1792. Öfvergångstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Å andra sidan torde fru Lenngrens kvickhet mången gång
hafva kryddat hans diktning, så vet man t. ex. att
raderna om »kräftornas grymma dödssätt» i »Dumboms
lefverne» äro hennes påhitt. Det kan också med full rätt
sägas, att inom vår vitterhet aldrig tvänne författare af
första rang stått till hvarandra i en så nära och
betydelsefull litterär förbindelse och samverkan, som fallet var med
skalden och tänkaren Johan Henrik Kellgren och Lenngrens
högt begåfvade maka.
Kort efter deras giftermål intogos så väl C. P. Lenngren
som hans maka i sällskapet Utile Dulci. I Musikaliska
akademiens bibliotek finnes detta samfunds matrikelbok,
som förts från 1768 till kort in på 1780-talet, och där läsas
bland det vittra och musikaliska sällskapets sopraner A. M.
Lenngren, bland dess basar C. P. Lenngren.
I hvad mån hon kan hafva deltagit i detta sällskaps
arbeten, är nu omöjligt att angifva, men Atterboms ord, att
det var från hennes tébord, som Utile Dulci styrdes, hafva
en viss sannolikhet för sig, om det förstås med tillbörlig
reservation. Kring detta tébord samlades sällskapets
utmärktaste medlemmar, liksom också kämparne »pro sensu
communi» smidde sina vapen vid samma härd. Och
understundom kunde det väl hända, att den kvinliga handen
lemnade någon pil till kogret.
I Stockholmsposten började hon snart offentliggöra en
och annan smådikt, som genomgått den kritiska skärselden
där hemma, och som Lenngren lät följa med till
boktryckaren Holmberg tillsammans med utrikesnotiserna, de vittra
kritikerna och de allmännyttiga uppsatserna. Därjämte funno
flera af hennes sällskapsvisor vägen till Åhlströms år 1789
påbörjade publikation »Musikaliskt tidsfördrif», där de
tonsattes, ofta flere gånger af olika tonsättare.
Öfver de dikter af henne, som under åren 1780-1792
offentliggjordes, dels i Stockholmsposten dels i Musikaliskt
tidsfördrif, må här lemnas en förteckning. Hvad bidragen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
