Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Fru Lenngrens skriftställeri 1789-1792. Öfvergångstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Henrik Steffens yttrar i sina ryktbara memoarer, (»Hvad
jeg oplevede»), att i denna tid älskade Danmarks ungdom
sällskapsfröjderna; de glada dryckeslagen varade till långt
fram på natten, ehuru vinet visserligen blef mer besjunget
än drucket, och han ställer dessa samkväm i motsats till
de utmattande middagar, som sedan blefvo mod — — —.
»Denna tjd och den, som gick närmast förut, bildade,
säger han, i Danmark »dryckesvisornas» period. De
uppburo visserligen en »cynisk» lifsåskådning; deras hufvudtema
var frimodig sorglöshet, som med humor uppfattade alla
lifvets bekymmer såsom en munter lek, belog dem och
bortvisade dem med lätthet. När jag öfverblickar dessa
visor, huru de uppstått från en mängd skalder och ännu
alltjämnt i min tid diktades för vår glada krets, så måste jag
i synnerhet beundra den rikedom, som visade sig i det
enkla temat, den alltid å nyo roande mångfalden af bilder
och framställningar och skaldespråkets naturliga lätthet.
Man ser häraf, att vi deltogo däri med hela vår själ, och
det är mig svårt att betrakta dessa min tidigare ungdoms
glada ögonblick med någon synnerlig ånger.»
I öfrigt är det kändt, att sällskapsvisan äfven här i
Sverge blef synnerligen modern under slutet af förra seklet.
Atterbom kallar tiden visornas — de egentliga visornas —
tidehvarf och tillägger att »dess minnesvård i Sverges
vitterhet» är den Åhlströmska samlingen af »Skaldestycken satta
i musik».
Om denna diktning yttrar B. E. Malmström:
En annan art af diktkonst var på denna tid lika, om ej ännu mera
omtyckt än den didaktiska, nämligen den, hvars ändamål var att sprida
glädje och munterhet i den allmänna sammanlefnaden, sällskapsvisan, en
art af poesi, som numera föga eller intet idkas eller, när det någon gång sker,
endast såsom ett bihang till musiken ... I dessa våra fäders glada dagar
brukades vid kalaser, icke egentligen drickskalaser, utan festliga middagar, att
vid måltidens slut framsätta bålar af mer eller mindre oskyldigt innehåll,
medan gästerna ännu kvarsutto vid bordet. Det hörde då till saken, att
någon af de närvarande skulle roa de öfriga med en solosång, som halft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
