Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Fru Lenngrens skriftställeri 1789-1792. Öfvergångstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I numro 30 af Stockholmsposten 1780 läsa vi sålunda
en hittills okänd längre kärleksdikt, angifven såsom
öfversättning, och så lydande:
Till min tillkommande älskarinna.
Zulime och Zelis och Corinna!
Jag offrar Er ej mer min sång:
Jag börjar själf att ledsamt finna
Hvad mig förnöjt så mången gång.
Zulime! Ditt vett mig kan bedröfva,
Din klokhet är en ängslig lott:
Du tror, att den, som skönhet fått,
Behaglighet ej kan behöfva. —
Den stund, då nöjet njutas bör,
Då i min famn jag Zelis sluter,
Af hennes vackra mun jag idel pladder hör...
Och den, som själf ej nöjet njuter,
Det icke häller gifva kan.
Nej, hennes kalla skämt ej mera står mig an. —
Corinna, jag det bör förklara,
Båd’ älskansvärd och vacker är;
Hon utan konst kan artig vara
Och utan dumhet vara kär.
Hvad känslor hennes ögon röja!
Sin tron har kärlek där beredt...
Hvar blick kan fängsla och förnöja
Men... ack, jag dem så länge sett.
En ros af mindre fägring blänker,
Än hennes kinder ge behag:
Och ångan af dess andedrag
En himmelsk vällust hjärtat skänker.
Naturen hennes mun ett änglatycke gett.
Den jämna pärlrad, som han hyser,
Långt mer än snön af hvithet lyser,
Har någon mera täckt, än min Corinna lett?
Men... ack, jag det så ofta sett.
Dess bröst, där nöjet har sitt läger,
Där kärlek hvilar sig så tyst,
Ett retande behag, en gudatäckhet äger;
Men ack, jag det så länge kysst.
Corinna flyktig är, hon tycks för alla brinna...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
