Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Fru Lenngrens skriftställarskap 1793-1800. Glansperioden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 86 KELLGRENS
SJUKDOM
sommarresan 1792 honom bättre och hans verksamhet
återupptogs på hösten. Men det följande året var
hälsan åter vacklande, och med år 1794 tog sjukdomen
en betänklig vändning; han lemnade nu omsorgen
om Stockholmsposten helt och hållet åt Lenngren,
så att Blom 1794 kallar denne för »den enkanneliga
Stockholmsposten».
Oxenstjerna skrifver i December samma år:
»Vår hederlige Kellgren är blott en skugga. Det är
en anda och intet mer. Han kommer mig före, som det
man läser i de arabiska sagorna om genier instängda
i en skinnpåse, förseglad med Salomons sigill. Man
påstår att han ej kan hinna till våren. Lyckligtvis
ge våra doktorer inga orakler.»
Läkarne hade dock rätt. Öfver våren lefde han
icke. Visserligen var ryktet om hans död i Januari
förhastadt, om också då han var nära grafvens
brädd. Midt under sin ohälsa utsattes han för sårande
anfall af Thorildianen En-bom, anfall, som hans
vänner fruktade skulle ytterligare oroa hans ömtåliga
och sjuka sinnelag. Det var då man från Stockholm
påkallade Leopolds hjälp i striden för det sjuka
lejonet och han svek icke. Hans Enebomiad mottogs, som
bekant, med förtjusning i det Kellgrenska lägret. Blom
skrifver: »Rosensteins stora, mage har flugit som en
lärkvinge och Lenngren, den träkarlen, blef alldeles
utom sig. Det sista han sade mig var, att Kellgren
skall vakna från döden, när han får hörat.»
Till fru Lenngren, som själf af några ansågs vara
Enebomiadens förf., skref Leopold den 2 Februari 1795
då han sände henne ett exemplar af dikten i dess
ursprungliga skick utan de af Blom och Rosenstein
vidtagna ändrin-garne: »Om min nådiga fru någonsin
gör skalden och hans hjälte den äran att med sin röst
försköna detta poem, skall åtminstone sångens behag
uppfylla åtskilnaden i värde mellan de utdömda raderna
och dem, som blifvit satta i deras ställe. Var nådig
och förmäl min respekt för assessorn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
