Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Fru Lenngrens skriftställarskap 1793-1800. Glansperioden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190 FRU LENNGRENS NYA UTVECKLING
mästarinna i den gamla uppstaden vid Arbogaån hade
näppeligen fru Lenngren utvecklat sin vittra talang
i högre grad; ej häller hade den fått någon yttre
anledning till att skjuta nya skott.
Detta blef däremot fallet ungefär samtidigt med
att hennes man blef assessor. Det tyckes som om den
omständigheten, att Stockholmsposten dä just var på
väg att i Kellgren mista sin förnämste medarbetare,
hade manat henne att träda till och bistå mannen
kraftigare än förut, både hvad dikternas mängd och
deras halt angår.
Åren från och med 1793 och till århundradets
slut förete en stor rikedom i bidrag från hennes
hand, och det kan sägas, att den fru Lenngren,
som vi företrädesvis beundra, egentligen först
kommer till synes vid i/po-talets midt. Hon är
sålunda en »eftergustavian», det är Gustaf IV:s
tid - öfvergångstiden mellan Gustaf III:s död och
fosforismens genombrott, som ser hennes skaldskap
utslå sina fagraste blommor. Hon närmar sig då starkt
matro-nans åfder. Det är från sitt 38:de till sitt
45:te år som hon har sin bästa alstringstid. Spörjer
man hvilken insats i hennes skaldelif det är, som
vållar hennes nya utveckling, så skulle jag vilja
finna denna dels i den senaste Kellgrenska diktningen,
dels i växelverkan med Franzéns förstlingsskald-skap,
dels, och ej minst, i bekantskap med den samtida
dansk-norska diktningen.
Det är omkring 1790, som den Kel igren-Lenn grenska
kretsens uppmärksamhet fästes vid den uppspirande
danska diktningen. Första spåret märkes i en not till
Kellgrens poem Byxorna, hvartill ämnet var hämtadt
från danskan och som var infördt i Stockholmsposten
1791. Kellgren yttrar i dikten’att han »nödgats taga
ämnet utur ett danskt ’Original» och tillägger:
»Man bedrar sig mycket om man tror, att
författaren härmed syftar att förringa danskarnes
smak.
Den inbillning vi göra uoss, att så väl i
vitterhet som vetenskaper,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
