Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Fru Lenngrens skriftställarskap 1793-1800. Glansperioden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDERS OCH KÖKS-KAJS A
197
Anders och köks-Kajsa utgör och en ganska djärf
och mustig parodi på Kellgrens »ballad» Fredriks
vålnad. »Gast- och skrockdikten» hade, som kändt,
börjat odlas, efter de gamla medeltidsballadernas
förebild, i Tyskland och Danmark. Ett af dess första
skott på svensk jordmån var just den nämda Kellgrenska
tolkning af ^den hemska spök- och älskogsdikten
»Ludvigs Gjenfaerd» af Bagge-sen. Onekligen innebar
denna, låt nu vara rätt poetiska dikt bra många
tillfällen till skämtsamt gäckeri, allra hälst för
ett så i grunden nyktert sinne som fru Lenngrens,
och hon kunde icke hålla sig från att parodiera den,
om hon också vid meddelandet af parodien förklarade,
att det icke varit hennes afsikt att förlöjliga
ballader, »ett skaldslag hvilket, äfven som alla
andra, har under en mästares hand sitt värde, men
lika med all enfald eller styrka, den egenskap att
låna sig snarast åt parodien».
Och parodien »Anders och köks-Kajsa» är förträfflig;
anslaget är alldeles lika med »Fredriks vålnad»,
därpå följer skildringen af Kajsas skräck för Anders’
vålnad, hvilken emellertid visar sig vara ingen annan
an baronen, som i föga rättmätiga afsikter smugit
^ig hän till hennes bädd.
Denna parodi har på grund af sina rättframma, vågade
uttryck i allmänhet utelemnats ur fru Lenngrens
samlade skaldeförsök (blott i ett par upplagor
förekommer den i stympadt skick), men den hade
upptagits i »Åhlströms skaldestycken» satta i musik,
och var därigenom mycket populär.
Atterbom yttrar bl. a. i afseende å dess uteslutande:
»Förmodligen tyckte antingen hon själf eller hennes
efterlefvande vänner, att hon här hade sträckt
poesiens friheter något för långt utöfver den
kvinliga gränsen. Likväl har hon äfven i åtskilliga
af de stycken, som i samlingen finnas, tillåtit
sig situationer, målningar, uttryck, så obrydda om
allt pryderi, att en nutida skaldinna knappt skulle
äfventyra dem. Själf i sin vandel föresynlig, med sin
komiska uppfattningsblick förenande den strängaste
sedliga själfmedvetenhet, tänkte hon, att satsen »för
de rena ar allting rent» bör jämväl af den kvinliga
kvickheten få tillgodonjutas. Rätta linien härvid är
i alla fall ytterst vansklig. Den uppdrages dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
