Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Fru Lenngrens skriftställarskap 1793-1800. Glansperioden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÄLLAN, LYCKLIG DEN M. FL.
21J
Men jämförelser äro här föga på sin plats, det är fru
Lenngren, - hon och ingen annan - som här framträder
i sin fulla ursprunglighet.
Ytterligare ett par karaktersbilder tillhöra detta
år; den lyckade, men mindre betydande teckningen:
Gubben, och den förtjusande, förut omtalade bilden
af en värdig gammal moder: Gumman.
Den nobla ton, som fru Lenngren anslagit i den
sistnämnda dikten, träder oss också till mötes i
de båda idylliska poemen Källan och Lycklig den,
i hvilka hon, med full sanningsenlighet biktar sin
önskan vara att liksom källan, hvars »bölja flyter
bortskymd, obemärkt och utan namn» få »lefva glömd
och göra godt», lemnande åt ärelystnaden att i höga
loftal blänka; och hvari hon prisar den lyckligast
»hvars lefnad flyter, ’bäckens lugna bölja lik,
och fast lyckans ynnest tryter är af egna dygder
rik*. »Lycklig den> tonsattes genast i »Skaldestycken
satta i musik» af Palm och året efter i Musikaliskt
Tidsfördrif .af Gleisman.
Öfversättningarne från detta är äro hufvudsakligen
från danskan och tyskan. Det är »anakreontikerna»
som väckt hennes uppmärksamhet och lockat till
efterbildning.
Så tolkar hon Rahbeks »Hvi rose I saa vore Faedre»
under titel »Göternes utvandring» en dryckessång med
en synnerligen kvick’slutvändning om hur göterne
först plundrade vinlanden, men nu i stället fingo
sig af fransmännen tillsändt det vin de förtärde;
hon tolkar Gleims »vilja» att dricka om bland bröder
och förakta lärdom, guld och ära, hon ser med en annan
tysk anakreontiker sin »lefnads mål» i att dricka och
sjunga och söka sin död i Lydias sköt. Med norrmannen
Jens Zetlitz - en af hennes favoritförfattare, som
det tyckes - besjunger hon Sällheten såsom en frukt
af kärleken och drufvans nektar.
Det må framhållas att hennes öfversättning i vissa
afseenden är originalet öfverlägsen. Man dömme af de
första och sista stroferna:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
