Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Fru Lenngrens skriftställarskap 1793-1800. Glansperioden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELISE TILL SIN ÄLSKARE
227
Det är en bön från en ung flicka till hennes
älskare om, att han ej må förföra henne. Den lyder:
Elise till sin älskare.
Lätt du kan af mina ögon finna, Hur du tillbedd
i mitt hjärta är; Men o, hör din ömma älskarinna,
Låt det vara nog att härska där!
Ack, hör upp, att kärleksplikt mig tyda, Hvad som sen
mig säker ånger ger; Blott af hemlig fruktan att dig
lyda Nekar jag dig det, hvarom du ber.
Kan du nyttja denna makt SÅ illa, Som du på en värnlös
flicka fick ? Näns du väl dess menlöshet förspilla
I ett svagt, olyckligt ögnablick.
Hvarför så den rädda oskuld pröfva, Som af dig, o
Cleon, hägnas vill? Älskade! Ack sky ett brott att
öfva Just därför, att du har makt därtill.
Var du själf en skyddsgud vid min sida, Stöd min dygd;
o, mer ej fresta mig! Ack, för tungt det blir för
mig att strida Emot kärleken och emot dig.
Det ömtåliga ämnet är onekligen behandladt med stor
finhet i uttryck och med innerlig känsla. Hur mycket
däraf, som är fru Lenngrens ägodel, får lämnas därhän,
eftersom jag icke lyckats uppspana originalet till
denna stämningsrika dikt. Sången tonsattes och intogs
i Åhlströms »skaldestycken satta i musik».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
