Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Fru Lenngrens skriftställarskap 1793-1800. Glansperioden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RELIGIÖSA POEM
229
eller icke. P. Wieselgren har - vid en jämförelse
mellan fadrens och hennes grafdikter - uttalat,
att hennes röst är »skälfvande och bruten, emedan
hon stirrar mot Gud såsom abstraktionens matematiska
punkt, men icke lärt känna honom i trons concreto
såsom en vän, den där är människa och Gud». Med
andra ord; - han synes i fru Lenngrens religiösa
diktning vilja se uttryck snarast för en filosofisk
»förnuftsreligion», en deism i tidens anda. Franzéns
ord strida egentligen icke här emot. Dock framgår
däraf, att hennes deism icke blott var en kylig
förståndssak utan en hjärtats angelägenhet.
Och vid denna tid synes hon haft en särskild anledning
att syssla med allvarliga tankar. Efter att under
i/So-talet den ena sorgen efter den andra drabbat
henne, hade 1790-talet varit gladare, ända till dess
hon träffades af olyckan att mista sin fosterdotter
(brödren Johan Magnus’ ena dotter?) väl icke i dödens,
men i vansinnets välde.
Ljunggren antyder, att denna händelse skulle skett
ungefär vid denna tid; vi våga framkasta den förmodan,
att olyckan kan hafva haft något samband med de
allvarliga dikternas tillkomst.
Så uppstod »Hymnen», i hvilken fru Lenngren lofsjunger
Gud såsom verldsaltets skapare och såsom allfadern,
såsom den, hvilken ger sin stämpel åt ekens stam
och åt den veka sippan, såsom den hvars ljus föder
samfundsdygderna och hvars makt är evigt uppenbar
för alla folk och religioner. Detta är hennes tro *).
I »Kyrkogården» besjunger hon griftgårdens lugn och
ljufva enslighet, där hulda vålnader hviskade till
henne frid och salighet. Hon hade jordat många kära
och hon var icke rädd för döden.
Detta visade ock hennes ädla dikt »En blick på
grafven»f hvars tre sista strofer intogos i Svenska
kyrkans
* Hymnen är tonsatt af Palm (Musikaliskt Tidsfördrif
]8oi).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
