Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Efterblomstringen 1801-1817. Fru Lenngrens hem och personlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276 ANDRA
FRAGMENT
Ett moderligt famntag hon ynglingen gaf, Och tårarne
brände på kinden; Nu såg hon hans fart på det brusande
haf, Och suckarne följde med vinden.
Bedröfvad vid vädrets aflägsnande fläkt Så lång som
han skönjade stranden, Såg ynglingen ömt emot himmelen
sträckt Den hulda, välsignande handen.
Nu seglen sig spände och skeppet försvann Som
snabbaste hästen i trafvet. Gud följe den gode! Nu
vaggade han På backarne vidt öfver hafvet.
Vidare finnes påbörjad en bearbetning af Pfeffels
Phoebe.
En liten versuppblandad prosaskiss, skildrande några
småbarns lyckönskan hos morfar på nyårsdagen och
kallad Nyårsönskningar ne, som likaledes finnes i
kvarlåtenskapen, synes närmast vara tillkommen för
att roa några »snälla barn».
Bland fru Lenngrens efterlemnade papper ligger också
ett - så vidt man kan se - med hennes handstil
skrifvet längre poem Polyphemus, hvilket af ett
misstag kom att upptagas i 1884 års praktupplaga,
ehuru fru Lenngren näppeligen haft någon auktorrätt
till poemet. I hvarje fall beror den af mig i noten
löst framkastade gissningen, att poemet möjligen, utom
sitt allmänna försvar för upplysningen, skulle kunna
afse att snärta polyfemister och fosforister, på ett
misstag, hvartill titeln lockat. Poemet är nämligen
vida äldre och afser helt andra »akademiestormare»
än dem från i8io-talet. Det är, så vidt jag vet, ej
förut tryckt på svenska, men jag har funnit det vara
öfversatt till danskan af Rahbek redan år 1798 och
detta år meddelad i »Minerva» under titeln »Polyphem,
Et Sandsagn fra Forntiden, efter det Svenske*.
Orsaken till att det ej vard,t tryckt här hemma,
berodde helt enkelt därpå att det är en djärf satir
mot upplysningens enögde fiender: hertig Karl och
Reuterholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
