- Project Runeberg -  Anna Maria Lenngren / Första utgåvan. 1887 /
277

(1887-1917) [MARC] Author: Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Efterblomstringen 1801-1817. Fru Lenngrens hem och personlighet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

» POLYPHEMUS »
277

Det skildras här, hurusom Polyfem, (en son af hafvets
drott) - hertig Karl - af rädsla att spänna bågen
för högt föregaf sig vara folkets vän och icke längre
kunna se det lida af att ha bindlar för ögonen, hvadan
han gaf det nådigt tillstånd att jämka bindeln något
åt sidan, med förbehåll likväl att icke gå för vida.

"»Ty då regenten själf med ett blott kunde skåda,
Så vore det en synd och skam, Om allmänheten såg
med båda.»

Därefter omtalas, hurusom han blir orolig öfver
resultaten af bindeljämkningen och med hot och andra
medel bringaf de’ djärfve till’ tystnad, särskildt
förvisar en af de klarsyntaste. Men då berättas, att
den älskliga ungdomen församlas vid Minervas tempel
(Upsala), sluter sig tillsamman i förbund och låter
sanningen flyta oförstäld från sina läppar. Polyfem
hade nu visserligen ett hjärta - Naso berättar »hur
han för nymfer kunde brinna» - därför hade

»Kanske att Polyfem dem lemnat uti frid, Om en
centaurus ej som gunstling denna tid Fått öfver hans
förstånd ett gränslöst välde taga Den där centaurus
var ett allt för ledsamt djur, Han gaf f or or aningar
i dem ingen tordes klandra, Men sällan hämtades en
mening därutur, Den ene stridde mot den andra.»

Det är Reuterholm det gäller.

På detta monsters råd låter nu Polyfem en
tordöns-vigge slungas ner mot ungdomen, som för denna
gång låtsades ge vika, för att icke hela verlden
skulle komma i brand. Dock underläto de ej att predika
om nyttan af dagens ljus.

Anledningen till poemet är tydligen Reuterholms oro
öfver studenternas »jakobinism» och hans förbud mot
de frisinnade studentkonventen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:19:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/warlenng/1887/0287.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free