Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Efterblomstringen 1801-1817. Fru Lenngrens hem och personlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294 FRU LENNGRENS
UMGÄNGESSÄTT
tor, och man lade an på att göra dem så invecklade och
svåra som möjligt för honom. Just detta kan förklara,
att Leopold, som annars var en mästare i konsten att
gissa dem, omöjligt kunde finna uttydningen vid ett
tillfälle, då man tycker, att den skulle legat så
nära till hands.
Det var en afton vid supén. Man hade kort förut roat
sig med att gissa åtskilliga svåra Charader. Leopold
bad värdinnan nu vid bordet, att äfven hon denna
afton måtte bidraga med en. Fru Lenngren urskuldade
sig med, att hon icke kunde tänka ut någon. Men då
Leopold fortfor att vara enträgen, lofvade hon till
sist att gifva honom en att gissa, men som hon ville
förbereda honom på vore så svår, att han säkert icke
kunde uttyda den. Charaden lydde:
»Mitt första är kort, mitt andra är lätt, mitt hela
är en smaklig rätt».
Leopold upprepade charaden för sig själf gång på gång,
han funderade och funderade, men utbrast slutligen
otåligt: »Nej, min bästa kommerserådinna, den är då
alldeles omöjlig att gissa, där är ju ingenting som
man kan haka sig fast vid U
»Men så kan man haka det fast vid gaffeln», inföll
fru Lenngren/ i det hon från sin tallrik tog ett
stycke »kort-lätt» på gaffeln.
Fru Lenngren - själf »kommerserådinna» hade en stark
afsmak för alla titlar och all rangsjuka. Hennes
svägerska, som var gift med tonsättaren Åhlström, var
mycket glad Öfver, att mannen fått titel af krigsråd
och väntade sig af fru Lenngren en gratulation af
denna anledning. Men fru L. låtsade intet därom. Den
nya krigsrådinnan sökte gång på gång leda samtalet
in på sin mans utnämning, men förgäfves. Slutligen
sade hon - »Nä, svägerskan kommer väl och besöker
mig i mitt nya stånd?» - »Kors, får jag fråga, kära
Hedvig Charlotta, hvar är det beläget?»
En afton då man i sällskapskretsen hos fru Lenngren
omtalade en viss herre af deras bekanta, som genom
sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
