Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Efterblomstringen 1801-1817. Fru Lenngrens hem och personlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRU LENNGREN I SÄLLSKAPSLIFVET
295
mäktiga relationer nyss blifvit upphöjd i en högre
ämbets-ställning, och någon i sällskapet yttrade,
att han sålt sitt gamla salongsmöblemang och köpt
sig ett nytt och modernare, ty han tyckte hans förra
möbler voro så låga, inföll fru Lenngren hastigt:
»det är ett misstag, det är icke möblerna som blifvit
för låga för honom, men det är han som blifvit för
hög för möblerna.»
En herre, som gärna skröt med, att han umgicks med
så många vittra personer och snillen, hade ändtligen
lyckats bli presenterad för fru Lenngren och infann
sig en dag objuden på hennes visittimme. Fru L.,
alltid taktfull värdinna, tnottog honom höfligt, men
bad honom icke stanna kvar till supén. I hopp om att
höfligheten skulle tvinga henne Mrtill, nalkades han
henne med hatten i hand, då hon vid .ett tillfälle
befann sig ensam i salen, och sade i hviskande ton:
»Nu smyger jag mig bort.» - »Och jag skall låtsa som
jag inte märkte det!» - blef fru Lenngrens mördande
replik.
Dylika bitande svar visa, att hon icke endast gömde
satiren för sina dikter. Men eljes var hon icke
mån om att lysa med sin kvickhet eller sin vittra
talang. Franzén yttrar:
»I umgänget ville hon vara endast «fruntimmer,
icke .auktor. I sällskap med sitt eget kön underhöll
hon samtal om dess allmännaste föremål, antingen de
hörde till barnkammaren eller möbelboden, till operan
eller köket. I hen-oies boningsrum syntes aldrig en
bok, aldrig ett skriftyg, knappt af dem, som hörde
till hennes hus, träffades hon med pennan i handen
*). Merendels visste icke hennes man, när hon kastat
på papperet sina verser, som stundom föddes i hennes
hufvud, medan hon gick i sitt hushåll.» Hon talade
med nöje om hushållssaker; »ej nog - säger Atterbom -
att hon gärna inbjöd till ett läckert bord gäster,
som enkom
* Ja - det var på iSootalet, då Franzén gästade
henne. Men då skref hon ock bra litet vers. Under
i79O-talet hade man kanske riskerat träffa henne rätt
ofta vid skrifbordet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
