- Project Runeberg -  Anna Maria Lenngren / Första utgåvan. 1887 /
296

(1887-1917) [MARC] Author: Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Efterblomstringen 1801-1817. Fru Lenngrens hem och personlighet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

296 -FRU LENNGRENS
GODHET

förstodo värdera detta, med dylika kännare blefvo
kokkonstens hemligheter och upptäckter grundligt
afhandlade». När man läser berättelsen om, hur hon
med spänd uppmärksamhet afhörde en komministerfrus
berättelse om sin älsklings-kalfs lefnadsöden, under
det att fru Franzén på andra sidarn förgäfves sökte få
henne att lyssna på ett mindre prosaiskt samtalsämne,
så frestas man att tro, att hon halft på trots iklädde
sig den husmoderliga skrud, som hon en gång belett
i »Tekonseljen* med orden:

»Hvar min ett olikt köksgrepp röjer Och hvarje ord ett
skafferi, Sitt hushållsvett hon grundligt visar Och
räknar upp båd svin och grisar Uti en nätt ekonomi.»

Detta hände isynnerhet, om hon var bjuden för att
vara -»vitter» och »intressant». Då kunde hon blifva
rent omöjlig, såsom fallet var, när Franzén ställt
till ett sam-kvarn för Amalia v. Helwig, vid hvilket
tillfälle nästan alla de inbjudna snillena voro stela
och ordnjugga, men fru Lenngren värst af alla *).

Psykologiskt synes mig detta drag hos fru Lenngren
kunna jämföras med den skildring Moliére lemnar af sig
själf såsom Damon i »Critique de 1’école des femmes»:

»Jag glömmer aldrig den kvällen, då Climéne hade fått
lust att göra. Damons bekantskap på grund af hans
litterära rykte. Du känner mannen och hans lättja, när
det gäller om att vara tvungen att konversera.. Han
hade gjort sällskap för honom och han tog sig ut som
en dunimer-jöns bland ett halft tjog personer, som
voro inbjudna på hans genialitet ach stirrade på honom
som ett vidunder, som omöjligen kunde vara skapad som
annat folk. De trodde naturligtvis alla, att han bara
var kommen för att roa dem, att hvart ord han sade
skulle vara utomordentligt* att han hade impromtun
på lager vid allt, som bragtes å bane och att

* Atterbom meddelar utdrag ur ett bref från fru
Helwig, som innehåller en ganska skarp dom öfver fru
Lenngrens kylighet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:19:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/warlenng/1887/0308.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free