Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Fru Lenngrens eftermäle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Wiborgs bokhandel, och två dagar senare, halfannan
månad efter hennes död, läses där en dikt:
Fru Lenngrens skugga till forna vänner.
Invidiaque major
Urbes relinquam.
Horatius.
Är jag då glömd? Skall ingen harpa klinga
I vindens fläkt, på griften, som mig gömt?
Och skall jag ingen vänlig hälsning bringa
Till Elisén från dem mig förr berömt?
Jag, äfven jag, mig trodde vänner äga
Bland dem, som snillets lager länge krönt,
Och ingen ett farväl mig velat säga —
Jag, äfven jag, har glömskans otack rönt.
Dock, redan ömt försystrad med de sälla,
Med Greklands Sappho, Sverges Uranie,
I palmers skygd, odödlighetens källa
Mig göra skall från jordisk saknad fri.
Där vill jag forna vänner lugnt förbida;
Jag skall dem åter sluta i min famn.
Med Daphnes, Hilmas skalder vid min sida
Ej Lethens bölja plånar ut mitt namn.
Till fru Lenngrens skugga!
Är det du, som denna klagan höjer
Ur den tysta grafven? Är det du?
Nej, om än din skugga bland oss dröjer,
Ville du blott trösta oss ännu.
Dig förgäta skulle dina vänner?
Den det tror, ej kände dig som vän;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
