Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Fru Lenngrens eftermäle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han blott glansen af ditt snille känner,
Ej den dygd, sig gömde bakom den.
Han såg ej dig småle åt din ära,
Blott för vänners glädje nöjd däråt;
Han såg ej dig dödens smärtor bära
Ensam, för att spara vänners gråt.
Kan en dikt, en sång, ett infall glömmas
Som din stämpel, strax igenkänd, bar?
Dina blad, behöfde de väl gömmas?
Står din vers ej som ett ordspråk kvar?
Och du själf behöfde i en urna
Ställas fram för att ej glömmas bort?
Du behöfde blommor, lättsint burna
På hvar graf, att vissna innan kort.
Du behöfde vänner att bevaka
Nu ditt minne? Då ej längre du
Tillhör dem blott, ej ditt hus, din maka,
Då du hela Sverge tillhör nu?
Vill du höra, du åt ljuset flydda!
Här en harpa, som din rätt dig ger!
Hör din egen i palats och hydda,
Och med Kellgren le ännu hit ner.
Vill en hälsning du åt honom bära
Från en saknande och trogen vän;
Tag det af det folk, som vid hans ära
Ställer din, i kön blott skild från den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
