Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Fru Lenngrens eftermäle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
316 ORSAKEN TILL NYROMANTIKfcRNES
MISSKÄNNANDE AF FRU L.
som har innerlighetens, men ej våldsamhetens karakter,
mindre sann än den häftiga affekten (Höffding,
Etik: Kvin-dens etiske Stilling, sid. 196-197),
Att det skulle finnas någon konstituerande skilnad
mellan. manligt och kvinligt skaldskap, torde också
vara ett misstag.
Hvad i öfrigt vidkommer Hammarskölds och Atterboms
anmärkningar, hvilka här blott meddelats i ett snäft
utdrag, så synda de i icke ringa mån mot Thorilds
sats, att allt skall dömas efter sin art och sitt
slag. Att förebrå fru Lenngrens poesi dess hvardagliga
ämnen, dess realism och bristande »idealitet» - det
är liksom om någon förebrådde Jan Steen, Teniers,
Terburgh och de andra nederländarne, att de målat
sina genrer ur hvardagslifvet i st. f. att måla taflor
som Rafael eller Guido Reni.
Hvad Atterbom vidkommer, justerade han, som vi skola
finna, senare sin karakteristik af fru Lenngren. Något
af fosforismens motvilja mot den förståndsklara, men
därför alldeles ej känslofattiga skaldinnan bibehöll
han dock alltid. Orsaken till nyromantikens bristande
håg att erkänna fru Lenngren har Ljunggren träffat
i kärnpunkten, då han yttrar:
»Romantikens poesi hade en musikalisk karakter, den
äldre skolans en mera plastisk, och en sådan utmärker
i hög grad fru Lenngrens diktning; detta förhållande
bidrog sannolikt till den nya skolans underskattande
af hennes skaldeförsök. Den som sätter poesiens
väsende förnämligast i dunkla känslor skall, helt
naturligt, i fru Lenngrens stycken icke finna »mycken
poesi». Annorlunda dömer den, som förstår uppskatta
förtjänsten af en rent objektiv framställning.» *)
* B. E. Malmström, som betraktade sitt arbete
»Grunddrag af svenska Vitterhrs Hist.», såsom
komplement till Atterboms »Siare och skalder»
och som därföre ej näfmare omhandlat fru Lenngren,
gör sig i afseende på fosforismens förhållande till
hennes skriftställen skyldig till motsägelse. I femte
bandet, sid. 336 anser han, att Franzén i sin hetta
lät förleda sig till orättvisa mot fru Lenngrens
granskare och anser att nya skolan här i allt
hufvud-sakligt hade rätt, men på sid. 447 förklarar
han - vid omtalande af Atterboms uppsats - att »nya
skolan aldrig ville göra fru Lenngren rättvisa, han
vet ej af hvad skäl», samt gör en slående erinran om
det oberättigade i Atterboms förebråelse att hon blott
var kvick, ej humoristisk, eftersom A. ju själf sedan
påstår att kvinnan på grund af sin natur ej ens har
sinne för humor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
