Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Fru Lenngrens eftermäle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STURTZENBECKER. - ATTERBOM I »SIARE OCH
SKALDER» 319
en rang bland svenska författare, vida öfver den,
hon nu i allmänna tonen komparativt innehar. Det är
åtminstone säkert, att svenska litteraturen icke kan
uppvisa någon så verkligt originell och poetisk natur,
som hon+ om man undantager de båda oefterhärmliga
genierna Franzén och Bellman, Och då skönheter, som
äro foster af sin tid och blott af den förstås, med
årens och kulturens växling vissna och förskjutas,
kvarblifva i oförvanske-lig ungdom dessa ur naturens
djup framsprungna skapelser, som tyckas födda för
ingen tid och för all tid, och hyllas med så mycket
oinskränktare dyrkan, ju flere efemera koryféers fall
de öfverlefvat».
Så dömde den nya tidens man hinsidan Bottenhafvet..
Ett tiotal år senare finna vi det d. v. »unga Sverges»
spirituellaste penna egna fru Lenngren några särdeles
sympatiska ord. Det är O. P. Sturtzenbecker, som i
sina är 1845 i Köpenhamn utgifna sex föreläsningar
yttrar, att
»Fru Lenngren utan tvifvel var ett af de snillrikaste
fruntimmer, som någonsin fört pannan; men att det är
naturligt nog, att tidens smak äfven på henne utöfvat
något inflytande, så att det är litet puder äfven i
hennes lockar, i synnerhet när hon i moraliserande
dikter vill visa sig som värdig, syster till de
akademiska perukerna.»
Och han tillägger:
»Med den finaste blick visste hon alltid att träffa
hufvudet på spiken, och hela verlden förstod henne
därför så väl, så utan alla kommentarier. Hennes
popularitet var omätlig, och ännu i dag har hvarken
»Frithiofs Saga» eller mamsell Bremers romaner kunnat
helt och hållet uttränga henne från herrgårdarne
och prästboställena på landet, där hon sedan förra
seklet varit lika oumbärlig som granriset på golfvet
och blåklinten på kakelugnskarmen. Fru Lenngrens
poesi är själf granris och blåklint, den doftar,
den fägnar ögat, men den äfven sticks.»
Atterbom från 1823 och Atterbom från iSso-talet
sågo, som bekant icke rätt lika pä de litterära
fenomenen. En mansålder efter den nyss anförda bistra
kritiken tecknade Atterbom ett skaldeporträtt af
fru Lenngren för serien >Siare och skalder* och tog
det, som fallet är i hela detta galleri, »en beau»,
Hans skildring sluter sig nära till Franzéns, så
nära t. o. m. att på ej få ställen man finner rena
om-skrifningar af dennes minnestal. Dock påträffar
man i Atterboms karakteristik drag, som på samma gång
de skilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
