Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Övergångstiden 1780-1792
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117 liksom det hette i samma års visa till ungdomen:
Förr än denna åldren nalkas till ditt hjärta med sin
is, förr än blodet hos dig svalkas lev och sjung till
nöjets pris.
Och så besjöng hon - mer på andras än egna vägnar -
» Bacchus», förklarande:
Vid alla händelser ödet må skicka,
utan förfäran med Bacchus jag ler,
nöjd med sig själv, med mitt vin och min flicka,
vad kan mitt hjärta väl önska sig mer.
Och det gäller att icke låta tillfället fly sig
ur händerna:
Kom, låt oss livets vällust smaka, den stund oss ödet
än beskär, låt oss ej någon ro försaka, som ej för
hjärtat brottslig är.
Snart, ack, hur snart, är allt förvandlat, vi leva
blott ett ögnablick. Hur illa då emot oss handlat,
om uti omsorg det förgick!
I dag dig denna ros förnöjer, vars skörd du ännu
spara vill; men skynda dig, ty om du dröjer, är hon
i morgon mer ej till.
De nöjen, som på livets bana oss himlen aldrig än
förment, de äro blomster, lät dig mana, att icke
skörda dem för sent.
Stundom närmar sig hennes sällskapsvisa idyllen,
såsom i Förnöjsamhet, där fru Lenngren otvivelaktigt
mer än i någon annan av dessa visor nedlagt subjektiva
känslor, då hon t. ex. sjunger:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
