Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Anna Maria Lenngrens skriftställarskap efter 1792 - Inverkan från tyska författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dansk-norska dikten; slutligen ock växelverkan med den likaledes
från dessa håll påverkade Franzén.
Av tyska författare hade Gellert länge varit i Sverige
beaktad; hans poetiska fabler och berättelser hade ock alla
förutsättningar att bliva populära och bl. a. hade Bellman
översatt några. Själv stod han under franskt inflytande och
man kan som Scherer anmärker icke tala om Gellert utan att
i allt fall erinra om Lafontaine. Han förenade franskt kåseri
med tysk omständlighet, skälmsk ironi med borgerlig
mutter-witz; såsom moralist hade han utgått från de engelska
veckoskrifternas motiv och skämtade bl. a. gärna med fruntimrens
svagheter; från fransmännen hade han därtill lärt ett visst
behag i framställningen. Fru Lenngrens satirer och
skämtberättelser äga många beröringspunkter med »der angenehme
Fabulist». Båda skrevo så att »borgerskapet begrep dem».
Men även Hagedorn, den något äldre lyrikern och
skämtberättaren som banade väg för Gellert, tyckes ha varit henne
bekant och humöret i hans »Johann der muntere Seifensieder»
klingar ock i flere av hennes vänliga dikter.
Så ha vi andra fabeldiktare som Lichtwer – en
Gellert-vän – och Pfeffel, andre anakreontiker, som Gleim och till
sist den store Lessing, likvisst endast i hans mindre betydande
verksamhet såsom smådiktsförfattare därvid han trädde i
Gellerts fotspår, låt vara med en djärvare behandling av mera
ömtåliga motiv än Leipzigerprofessorn tillät sig.
Viktigare var dock den stämningslyrik, vilken särskilt
hade sin hemort i Göttingen, varifrån också den versifierade
idyllens mästare Johann Heinrich Voss utgick. Hans
besjungande ej blott av den tyske bondens liv utan ock av
tyskt borgarliv, dess husliga fröjder och anspråkslösa fester
företer beröring med fru Lenngrens idylldikt, vare sig hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
