Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Anna Maria Lenngrens skriftställarskap efter 1792 - »Dagbok» - »Hans Knapp» - Skämtberättelser - »Omne tulit punctum»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Av äkta Lenngrenskt skrot och korn äro några
småstycken, i vilka hennes förmåga av komisk koncentration firar
triumfer. Min dagbok (1794) rymmer sålunda i sina åtta rader
en hel liten historia om lycklig kärlek, sviken kärlek, dryckesfröjd
och glömska. Möjligen har fru Lenngren tagit anledningen
till den lilla uddiga dikten från ett epigram av Pannard
som lyder:
Quand pour femme on prend une belle,
que son penchant ailleurs appelle,
bien souvent ön s’en trouve mal;
et voici l’ordre du journal:
Dimanche on fait les accordailles,
Lundi l’on procède aux fiançailles,
le contrat se fait le Mardi,
le Mercredi les épousailles,
devinez ce qu’on est Jeudi.
Dagboken överträffas dock av den i all sin enkelhet
slående komiska skildringen Reflexion (1794):
<poem>
Cornelius Tratt är död (en liten rödlätt man,
gick gärna i syrtut), i går begravdes han.
Jag kistan såg och processionen,
och gjorde denna reflexionen:
"bror Tratt! du levde gladt och kort,
förr bars du alltid hem, nu bärs du ändtlig bort"!
"Tänk," sade gamle Knappen då,
"minsann är ändå världen rolig!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
