Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Anna Maria Lenngrens skriftställarskap efter 1792
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han vanligt varje afton kom,
att ödmjukt sätta sig vid förmaksdörrn till vänster
och vidt och bredt predika om
hans salig grevlighets höggrevliga förtjänster.
Sen han kaftanens skört i sedig ordning lagt
och tömt den vanligt skänkta bägarn,
blev strax den nu hos Gud högst salig forne ägarn
till lovtal på tapeten bragt.
Den salig höga herrns förträfflighet och makt,
att sätta sockenbor och torpare i klämman,
hans dråpeliga tal vid sista sockenstämman,
det grevliga gehör han alltid tog i akt.
Hans nit att öda skogens harar,
och hans metod vid rapphönsjakt,
som socknens handlingar till denna stund förvarar.
Om detta allt blev mycket sagt,
men sådant väckte föga lindring,
och det var då, som hans högvördighet
gav efter kall och plikt en anderik erindring,
om kristlig undergivenhet.
Ja, undergivenhet för ödets skickelse,
det var den text han alltid förde,
men utan efterföljelse;
ty sorgen alltför ömt grevinnans hjärta rörde
att därpå kunna aktning ge.
(Uti all sorg det plär så ske.)
Men om hon detta råd likväl på hjärtat lade,
är vad man får av sagan se.
Uti sin tjänst grevinnan hade
en flicka ung och smärt och småtäck, som man sade;
för den hon mycken godhet bar,
och denna flicka även var
uti sitt kall att sy tambour med mera,
att kamma, skvallra och garnera
oändligt rar.
Marie, så hette denna sköna,
allt redan då och då fått röna
hur farlig gåva fägring är.
Allt ständigt var det någon kär,
än en lakej, än informatorn,
än kocken och än arrendatorn;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
