Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Anna Maria Lenngrens skriftställarskap efter 1792
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stockholms-Posten en icke i hennes Skaldeförsök medtagen förstudie: Karrikatyr, så lydande:
Min goda tant, en adlig fru
av gammal börd och gamla giktpassioner,
dum högfärd, stora pretentioner,
vill synas ung och skön; vad tycker du?
Man skulle bara se den skalliga matronan,
jag säger än en gång, man skulle bara se
vad evigt jämk med huvudhonan
och kvittenkärnorne;
och hennes huvudbry att lyckligt under touren
av ungdomens behag jämt träffa rätt naturen,
dess synliga bemödande
vid något större leende,
vid skämtet och skalkaktigheten
att icke dessa märken te
av tiden och av vanskligheten.
(Jag målar något grant kanske,
jag mente kärngens fallna tänder.)
Än vidare du skulle se
de rika diamanterne,
förmängde bland giktknölarne,
på hennes blå, välborna händer;
och sen de äkta pärlorne
förskaffade från Orienten,
av hennes salig man den fromme presidenten,
år sjuttonhundra femtitre.
Du skulle hennes joller höra,
se hennes skrynkliga och grånade behag
Och hennes planer och förslag
att dig förtjusa, att dig röra,
och säg, min vän, vad skulle du väl göra?
Ge kärngen den och den - och skratta - så gör jag.
Fru Lenngren gav likväl icke käringen "den och den", utan upptog henne ännu en gång och lät henne presentera sina anor och sig själv för den stackars enfaldiga Susanna. Med verkligt dramatiskt liv framställes här andrygheten och fåfängan hos den gamla nåden, som glömmer, att tiden gått ifrån henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
