Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Anna Maria Lenngrens skriftställarskap efter 1792 - Sällskapsvisor - »Vintervisan»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
197
poesien. Fosforismens främste man berättar, hurusom
fru Lenngren bland annat hade varnat en frände till
hennes man, en ung Lehnberg, som besökte hennes »for
n akademiska» aftongille, för att i Uppsala slå sig
i slang med de förföriske fosforisterna, särskilt
borde han taga sig till vara för en viss Atterbom
- en förmaning, som hade den vanliga följden: att
den unge Lehnberg av nyfikenhet genast uppsökte den
farlige fosforisten.
»Kråkan» synes vara framkallad av de angrepp på
akademien, särskilt Leopold, som just på våren 1814
började i »Svensk Literatur-Tidning».
Bland de skämtsamma dikterna ha vi väl ock att
räkna hennes sällskaps- och dryckesvisor, som under
denna period stundom få en ny hållning och upptaga
satiriska, berättande, karaktärsskildrande element.
Här är Vintervisan från 1793. I dess skildring
av vinterns kyla och hemmets värme påträffa vi en
målande stil, som är äkta Lenngrensk. Man har väntat
främmande till det Lenngrenska hemmet, men det är
kallt därute och gästerna ha fått vandra i drivan,
som knarrar under skon; snuviga och med frusna öron
ha de kommit in i det vänliga hemmet, och där har
värdinnan mottagit dem med en god bål och en icke
mindre god sång, som skildrar deras belägenhet,
men i övrigt låter dem sanna slutstrofen:
Uti glädtigt brödralag
vill jag vinterns makt förglömma,
leva nöjd min korta dag
och buteljen tömma,
köld och drivor trotsar jag,
då de bästa nektarslag
få ur bålen strömma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
