Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Anna Maria Lenngrens skriftställarskap efter 1792 - »Mor och dotter», »Häckburen», »Älskarens besök»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
217
Önskan gick ju icke i fullbordan, och dikten
omarbetades utan nämnande av kunganamnet, men bevarade
sin karaktär av okonstlad hyllningsdikt i idyllisk
ram.
Eklogen kan för övrigt tjäna som mönster för en
tillfällighetsdikt. I tonart erinrar den något om
Franzéns tre år äldre »Den gamle knekten», liksom det
i allmänhet synes mig otvivelaktigt, att Franzéns
ungdomsdiktning haft ett visst inflytande på fru
Lenngrens idylliska skaldskap, under det hon även i
sin ordning återverkat på hans. Men båda hava givetvis
mottagit väckelse från Tyskland.1
I Mor och dotter finna vi en idyllisk målning av
tvenne värdiga kvinnor, vilka båda förstå sin ålders
krav, och man skymtar här liksom i »Gumman» bakom
den idylliska målningen en tillrättavisning mot dem,
vilka vilja leka unga ännu i ålderdomen, sådan hon
samtidigt gav i satirisk form i »Kontrasten».
En utmärkt erotisk-idyllisk dikt är Häckburen (1796)
med framställningen av oskuldens kyska kärlek. Det är
en annan erotik än den, som årtiondet förut, under
inverkan från Evariste Parny, tonade från hennes
lyra. När man påstått att fru Lenngren icke hade öra
för kärlekens finare toner, så har man icke erinrat
sig denna dikt, som väl icke blir mera prosaisk,
därför att den slutar med en antydan om äktenskap.
Närsläktad med »Häckburen» är en ofullbordad dikt
som finnes bland hennes skriftliga kvarlåtenskap,
Älskarens besök, ur vars delvis överstrukna rader
man kan läsa fram följande:
Solen uppsteg ur en rosensky, daggens pärlor glittrade
på ängen,
1 Att släktskapen med den tyska idylldikten tidigt
var bemärkt, framgår av Hammarskölds uppsats i den
tyska tidskriften »Hermes» (1823) om den svenska
litteraturen, där han - som i allmänhet dömer henne
rätt omildt - omtalar hennes »drei im Vossischen
Geiste gesungene Idyllen» såsom »vortrefflich».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
