Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Fru Lenngrens personlighet och hem. Hennes eftermäle - Hennes välgörenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
267
"Jag glömmer aldrig den kvällen, då Climéne hade fått
lust att göra Damons bekantskap på grund av hans
litterära rykte. Du känner mannen och hans lättja,
när det gäller om att vara tvungen att konversera. Han
hade gjort sällskap för honom och han tog sig ut
som en dummerjöns bland ett halvt tjog personer,
som voro inbjudna på hans genialitet och stirrade
på honom som ett vidunder, som omöjligen kunde vara
skapad som annat folk. De trodde naturligtvis alla,
att han bara var kommen för att roa dem, att vart
ord han sade skulle vara utomordentligt, att han hade
impromtun på lager vid allt, som bragtes å bane och
att han ej kunde begära ett glas vin annat än med en
madrigal. Han gäckade dem med besked."
Vad Moliére här yttrar om sig själv, det gäller
också om fru Lenngren. På beställning var hon varken
kvick eller konversabel och kunde rent av affektera
bristande intressen.
Fru Lenngrens hjärta tävlade med hennes snille. Hennes
stora välvilja mot fattiga och behövande har från
många håll vitsordats. Själv fostrad i en fattig
familj, hade hon hunnit till god bärgning, ja, till
välstånd, och minnandes sin egen torftiga ungdom,
vardt hon »de fattigas vän».1
Ett vackert drag av hennes människokärlek har
berättats mig av föremålet därför.2 Det bodde i samma
hus som Lenn-
1 Några brevlappar från 1799 och 1813, befintliga å
Kungl, biblioteket visa hennes välvilja mot svägerskan
och brorsbarnen i Uppsala. Dessa hade det särskilt
efter hennes död mycket smått. I Delagardieska
archivet, del XX, förekommer utdrag ur ett brev
av 1830, i vilket prof. Sjöbring bönfaller hos
de kungliga om hjälp åt fru Lenngrens »moder och
systrar». Detta är naturligtvis misskrivning för
»svägerska och brorsbarn». Även J. H. Schröder
vädjar för dem hos Fleming år 1830; han kallar dem
likaledes »fru Lenngrens mor och syster»; de ägde icke
mer än en nedrutten gård och 120 rdr som anvisats
dem av Lenngrens arvingar. En månad senare skriver
han: »Mamsell Malmstedt emottog med mycken rörelse
tidningen om eders excellens’ henne tillagda pension
av Nolckenska medlen. När hennes öga blir skumt och
hennes hand trött att arbeta på de finare sömnader,
varmed hon hittills underhållit mor och syster,
så behöver hon ej frukta att numera lida nöd.»
1 Sv. akad:s arkiv finnas brev i
välgörenhetsangelägenheter från skalden Lindegrens
mor till fru Lenngren (jmfr Ljunggren: En tidsbild
från seklets början).
2 Fröken Augusta Liwendal, som ännu levde
då jag utarbetade första upplagan av denna bok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
