Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Släkt och anor. - Föräldrar. - Barndomshem. - Skola och Lyceum. - Dikter från Lyceitiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och bland »de lefvande syner» på klassisk jord, till
hvilka Bohman tog lärjungen med sig, var det särskildt
en, som icke försvann ur hans minne. Det var Horatius,
hvars mildt epikureiska sångarlynne icke varit utan
inflytande på den unge Carl Snoilskys skaldskap.
Med skalden från Venusia har han månget
frändskapsdrag. Han tolkade någon enstaka dikt af
Horatius, men hvad mera var – när hans lyra blifvit
fullsträngad, sjöng han i hans anda.
"*"
Den förste februari 1860 afled justitierådet
Nils Snoilsky. I en grafdikt vid hans bår, af
L. E. Ekmarck, hette det bl. a.:
Ditt stamträds grenar friska bladen bära.
Det trifves väl i älskad fosterbygd,
Den frukt, det trädet bär, den heter ära,
Och den som vårdat det, dess namn är – dygd.
En telning löftesrik från stammen spirar
Och sina grenar kring din urna virar.
Ungefär samtidigt med faderns död försiggick ett
genombrott i Carl Snoilskys lynne.
En kvinnlig frände till honom berättar, att han –
dittills grufligt inbunden och tyst – vid denna tid
plötsligen fick liksom sin frihet. Det var som en
fågel sluppit ur bur. Det, som förut varit inklämdt
och hämmadt, brusade nu fram. På en gång slog hans
väsende ut i blomma. Han kom ned till släkt och vänner
med packor af böcker, ville läsa upp för dem, men
kunde det mesta utantill; – företrädesvis var det
Heine han med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
