Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Upsalatiden 1860-64. - Senare »Smådikter». - Namnlösa Sällskapet. - »Isblomman». - 1862 års studentmöte. - »Orchidéer». - Besök i Danmark 1863. - Snoilsky och Christian Winthers familj. - Bidrag till »Nio Signaturers» samling och andra dikter. - Utresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med ett hjärta, ängsladt intill döden,
Griper jag omkring de usla stöden
Af en lumpen jordisk vishetslära,
Utan hopp om himmel, utan tro.
Sångens välljud i mitt öra skära;
På sin höjd de vagga barn till ro.
Hela tiden tycks så sjuk i grunden;
Då det sköna är en lek för stunden,
Och det heligaste och det bästa
Blott en brynsten för ett kallt förnuft,
Mäktar ingen tankens senor fresta
I den kväfvande, förskämda luft.
Lifvets enda lösen heter: glömma!
Glömma Den, som snart sin värld skall döma,
Glömma bönen, som en moder lärde,
Glömma allt, som rör vid hjärtats sträng,
Glömma en odödlig andes värde
I ett opiirus på nöjets säng.
Djupt i ångerns tåruppsvällda bölja
Vill min själ en fläckad vinge dölja.
Diktens bilder, som mig lekt i hågen,
Ut jag plånar med ett enda drag,
Liksom svanen, dykande i vågen,
Krossar spegelbilden af sitt jag.
En mera vek smärta öfver den ensamhetskänsla som betog
skalden, uttrycker den något känslosamma dikten Ett
hjärta som afslutar samlingen och hvars båda första
strofer lyda:
Min ungdom aldrig njöt jag;
Det snöat i min vår.
Ej glädjens blomma bröt jag;
Hon trifs ej i mitt hår;
I ensamhet och smärta
Jag går min mörka väg
Och tigger om ett hjärta;
Är det för mycket? Säg!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
