Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Upsalatiden 1860-64. - Senare »Smådikter». - Namnlösa Sällskapet. - »Isblomman». - 1862 års studentmöte. - »Orchidéer». - Besök i Danmark 1863. - Snoilsky och Christian Winthers familj. - Bidrag till »Nio Signaturers» samling och andra dikter. - Utresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu är jag barnlös och utan hem
Och går och letar i våta mossar:
Jag blir så glad, då jag hittar dem,
De rosenkindade danske gossar –
En gång de hämnas de brända fem!
Snoilsky yttrade en gång på äldre dagar, då hans
sånger för Danmark kommo på tal och lofordades,
att han icke kunde taga berömmet åt sig; han blygdes
egentligen öfver att han blott bragt ord, i stället
för att i handling visa Danmark sin sympati genom
att som frivillig gå ut i striden.
Af Snoilskys dikter från förra hälften af 1864 äro
för öfrigt att nämna dels poemet om Shakspere –
ursprungligen om Shaksperes kvinnor – hvilket han
riktade till deltagarinnorna i den af ordenssällskapet
N. N. anordnade Shaksperejubelfesten i Stockholm, för
öfrigt en mindre betydande karaktäristik af den store
britten, dels hans öfversättningar från Béranger.
Hos en frände på mödernet fanns ett präktigt exemplar
af den joviale frihetssångarens skaldestycken,
hvilka med sin godlynta realism och sin entusiastiska
frihetskärlek lifligt anslogo den unge Snoilsky [1].
Redan i Orchidéer funnos tre Bérangerpoem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
